Egentligen är det ingen överraskning att (S) vill möta väljarna ensamma och diskutera en eventuell kommande regering först när valet är överstökat. Det borde vara det normala förfarandet, men detta besked får Fredrik Reinfeldt att gå i taket. Nervositeten inför en kommande valutgång tycks redan färga moderatledarens framträdanden.
Förvisso skulle vem som helst i Reinfeldts partiledarroll vara nervös så här tio månader före valet och med ett skarpt underläge på tio procent gentemot oppositionen i väljaropinionen.
Dessutom med en opposition där två partier ligger mycket nära varandra för ett framtida samarbete.
Stefan Löfven och partisekreterare Carin Jämtin skriver i gårdagens DN Debatt : ”För oss är Miljöpartiet en naturlig samarbetspartner framöver”. Det enda parti som S helt utesluter från alla former av samarbete är Sverigedemokraterna.
Så allt borde vara öppet och tydligt. Socialdemokraterna går fram för sig och regeringen för sig, om något skadeskjuten. Två av partierna har ju minst sagt svårt att klara fyraprocentsspärren och riskerar att ramla ur riksdagen.
S ökar sin väljarandel i opinionen medan M minskar sin.
Socialdemokraterna är klart på väg tillbaka. Inget att förvånas över.
Vi lever för tillfället med en traditionell högerregering som slår vakt om sina egna. Övriga får nöja sig med sämre a-kassa, sämre sjukersättning och lägre pensioner.
Socialdemokraterna har under det senaste decenniet gått från ett 40- procentparti till att i de senaste opinionsmätningarna hamnar kring dryga 34 procent. Till och från har Moderaterna även varit största parti i väljaropinionen.
Så är det lyckligtvis inte längre. Det är tydligt att Fredrik Reinfeldt har problem. Moderaterna och övriga regeringspartier har tappat allt mer i väljarstöd. Man får gå tillbaka flera år för att hitta sämre siffror för Moderaterna än just nu.
De borgerliga regeringsåren har präglats av privatiseringar av den offentliga sektorn och avreglering av offentlig verksamhet. Avsikten sägs vara att skapa större effektivitet och ge medborgarna större inflytande.
Nu efter en lång period av avregleringar och privatiseringar kan vi avläsa spåren av denna utveckling: Klassklyftorna har växt. De fattiga har blivit fler. Därför finns det all anledning att förhålla sig tveksam till fortsatta avregleringar och privatiseringar av offentliga verksamhet.
Det är inte avknoppningar i sig eller att andra aktörer än kommuner och landsting sköter vårdcentraler, förskolor, skolor eller äldreomsorg som är problemet. Problemet är när driftsformen har vinst som målsättning. Därför måste vi i alltid ifrågasätta vinsten som mål för skola, vård och omsorg.
Efter några minst sagt turbulenta år har vi fått en socialdemokrati med nya visioner, som lyssnar och tar till sig vad människor tycker.
Och det är knappast försämringar av den gemensamma välfärden.
Nu är opinioner flyktiga. Ingen opinionsmätning kan naturligtvis mäta sig med den som sker på valdagen. I politiken är det långt till 2014, men alliansen har en kraftig uppförsbacke. Inget tyder just nu på en snabb vändning.