Nytt angrepp på facken
FACKFIENTLIGT. Högerregeringens beslut att höja a-kasseavgiften och ta bort avdragsrätten för fackföreningsavgiften har varit hårda slag som lett till medlemsflykt. Samtidigt har EG-domstolen ifrågasatt kollektivavtalets ställning och därtill har den ekonomiska krisen skapat en dramatisk ökning av arbetslösheten, som också försvagat den samlade fackföreningsrörelsen.
Delar av den borgerliga regeringen ifrågasätter allt öppnare grunderna i den svenska arbetsrätten. Maud Olofsson (C) och Jan Björklund (FP) vill se ett svagare fack och starkare arbetsgivare.
Foto: Maria Johansson
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Om man tror sig att med påbud uppifrån kunna försämra arbetsrätten missbedömer man kraften i den samlade fackföreningsrörelsen och majoriteten av det svenska folkets syn på hur arbetsmarknaden ska fungera. Trygghet och rättvisa är grundbultarna, inte nya orättvisor och godtycke.
Grundläggande för de allra flesta av oss är trygghet i anställningen och möjligheter att påverka vår egen arbetssituation. Även bland de många som i dag har projektanställningar och andra tillfälliga jobb är drömmen om ett fast jobb, med den grundtrygghet som detta innebär, den viktigaste framtidsfrågan.
Sedan är det en annan sak att det måste finnas öppningar för praktiska lösningar för företag och anställda. Men dessa ska ske genom överenskommelser, och så sker redan i dag. Det som i dag så gärna samlas under det utslitna ordet "flexibilitet" finns och är redan en realitet.
Självklart måste det finnas ett fast regelverk för arbetslivet. Avtal som ger trygghet åt den anställde och konkurrensneutralitet för arbetsgivaren.
I dag kan inget företag gå in och konkurrera med andra företag i en och samma bransch med dumpade löner, sämre anställningsvillkor eller genom att använda oförsäkrad arbetskraft. Utan ett regelverk öppnas för ett allmänt godtycke. Det är lätt att inse vilka som i så fall tvingas förhandla utifrån en ytterst svag ställning.
Utrymmet för social dumping växer. Ensam är inte stark. Den stora och avgörande frågan för många i vårt samhälle är hur den framtida välfärden ska se ut. Då är jobben och tryggheten är grundförutsättningen.
Välfärd och arbete hör ihop. När människor har ett arbete känner de också trygghet och då skapas förutsättningarna för fortsatt välfärd.
Så lita inte på högeralliansen. De håller stegvis på att bygga om den svenska modellen. Ett systemskifte i smyg som kommer att drabba de svaga i samhället.
Än lever den svenska modellen. I delar måste den anpassas till nya tider, men det sker inte genom att försämra tryggheten för landets arbetstagare, utan genom förhandlingar och konsensus mellan arbetsmarknadens parter. Sådana tycks förhoppningsvis också vara på gång.
Under kommande decennium, med en allt större brist på arbetskraft, kan pendeln åter väga över till fackets och de anställdas fördel. Då kan inte Svenskt Näringsliv agera lika maktfullkomligt som man försöker göra i dag med stöd från två av regeringspartierna, C och FP.
Än säger sig Moderaterna stå för den svenska modellen, men hur länge?
Det finns allt fler som tvivlar på det moderata budskapet till landets löntagare. Hur blir det med kollektivavtalen? Vilken trygghet ska landets anställda ha?
Frågor som hittills lämnats obesvarade.