Men det är klart att dom inte skäms. Det här är så utstuderat, så medvetet och så vilseledande. Allt handlar om utanpåverk, om ord och retorik, om att ge sken av något annat än vad det verkligen är. Ju oaptitligare innehållet är, desto snyggare måste omslaget göras. Alla som ätit på McDonalds, förstår vad jag menar. Ni vet, när man står där med burgaren i handen, med brödet som känns som en wettextrasa, gulnande sallad, dränkt i majonnäs och en köttsula som ser kokt ut och jämför med reklambildens krispiga, gröna sallad, grillade, saftiga burgare och luftiga bröd och tänker: skulle jag ha köpt den om reklambilden sett ut så här?
De Nya moderaterna handlar mest om nytt omslagspapper. Skulle svenska folket ha valt de Nya moderaterna om de förstått att dess politiska innehåll var detsamma som de Gamla moderaternas? Om de i förväg fått veta att de Nya moderaterna planerade att sänka skatten med lika mycket som de Gamla moderaternas Bo Lundgren en gång ville? Om de blivit informerade om att de Nya moderaterna ämnade satsa mångdubbelt mer på skattesänkningar än på fler lärare i skolan? Jag tror inte det.
Att byta omslagspapper har varit en framgångsrik strategi för Moderatledningen. Men nu har den tagit ett steg för långt. Partinamn förpliktigar, partinamn måste förtjänas. Partinamn kan inte reduceras till PR-tricks.
Alla har läst reportagen om hur den moderata politiken gör livet till ett helvete för tusentals sjuka, arbetslösa och slitna människor. Vi vet att arbetslöshet och sjukdom nuförtiden betyder fattigdom. Vi läser om människor som utförsäkras och tvingas från hus och hem. Vi ser de hemlösa som säljer sina tidningar. Vi vet inte med säkerhet, men vi har en känsla av att de har blivit fler. En del av oss förnekar att det är så här, andra tror att lite mer piskor trots allt är bra för dessa arma människor. Men när vi går och lägger oss om kvällen, är vi många som somnar oroligt, grubblande, i vetskapen att om något går snett, finns inga skyddsnät längre, som kan fånga upp oss. Hur ska det då går för barnen? Kan vi bo kvar? Så vi kommer inte undan känslan av att något är fel med det där namnet – Sveriges Arbetarparti. Moderaterna har aldrig stått på vanligt folks sida och de gör det inte nu heller. Det klingar falskt, helt enkelt.
Lika falskt klingar det när statsministern tar till med brösttoner och talar om att namnbytet motiveras av att Moderaterna är det enda parti som tar full sysselsättning på allvar. Men varje gång Moderaterna regerat har arbetslösheten ökat! Så också denna gång. Arbetslösheten är nu åtta procent. Det är en procentenhet högre än vid samma tid för sju år sedan, då oppositionsledaren dundrade i valrörelsen om den grasserande massarbetslösheten i Göran Perssons Sverige. Det vill han antingen inte kännas vid nuförtiden (arbetslösheten är ju låg bland ”etniska svenskar mitt i livet”) eller så byter han helt enkelt samtalsämne. Reinfeldt vill inte tala om arbetslösheten, han talar bara om sysselsättningen. Den har ökat med 240 000 personer, upprepar han. Visst, men merparten av ökningen kom 2006-2007 innan hans politik fått någon verkan, och ökningen i sysselsättningen 2006-2012 om 0,8 procent per år kan ju jämföras med 1997-2006 då ökningen i genomsnitt var 1,0 procent per år. Men man måste naturligtvis också sätta sysselsättningen i relation till arbetskraften som vuxit med 310 000 personer. Fast det vore ju detsamma som att medge att antalet arbetslösa har ökat med 70 000 personer sedan han i valrörelsen 2006 dundrade om massarbetslöshet. Det kan han inte medge och samtidigt påstå sig leda Sveriges Arbetarparti.
Alla människor begriper naturligtvis att modern politik omgärdas av PR-tricks, men vi vill inte själva bli föremål för dessa tricks. Vi ogillar att bli behandlade som mindre intelligenta än vi är. Det finns i detta en viktig skillnad mellan politik och hamburgare. Ska sanningen fram, så förväntar vi oss inget annat än den burgare vi får, och vi vet att om vi verkligen vill ha något bättre så får vi gå någon annanstans. Med politik är det annorlunda. Vi förväntar oss kanske inte att politiker alltid håller vad de lovar. Men vi förväntar oss ett gott uppsåt, att orden betyder något, att de ärligt menar vad de säger. Det gör inte Moderaterna.
Så jag säger som svärmor: att dom inte skäms!