Nu måste politiken i centrum
Valstrategi. Den svenska väljaropinion är så här i valårets tredje månad relativt stabil. Förändringarna är få. Även om en och annan trend kan utläsas. Vänsterpartiet fortsätter sin kräftgång och närmar sig allt mer fyraprocentsspärren. Vore det val i dag skulle halva Ohlys riksdagsgrupp försvinna.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det som gått snett i valårets inledning kan förhoppningsvis vändas till något positivare när de hårda politiska frågorna för företräde före allehanda affärer. I fortsättningen gäller det förstås att undvika fortsatta fallgropar. Finns det någon surdeg någonstans måste den snabbt upp på bordet.
Trots mediala motgångar och bristande internt fotarbete ligger ändå socialdemokraterna stabilt kvar kring 35-36 procent i väljaropinionen. Ett hyggligt utgångsläge. Det är drygt fyra procent upp till valresultatet 2002. Med en lyckad valrörelse kan dessa hämtas hem.
På den borgerliga kanten dominerar Fredrik Reinfeldt och hans moderater totalt. Det hjälper inte ens att de tre övriga partierna slår ihop sina opinionspåsar. De når ändå inte upp till moderaterna. Med tanke på hur skickligt de moderata partistrategerna förpackat och marknadsfört Reinfeldt lär hans förtroende i valmanskåren öka. Inte minst nu efter de socialdemokratiska självmålen.
Det socialdemokraterna till del kan hoppas på är att de interna spänningarna inom högeralliansen leder till slitningar, och att Göran Persson får fart på partiets valmaskineri. Det gäller att i siffror kunna visa att arbetslösheten går ner och det gäller att klargöra för medborgarna att de borgerliga skattesänkningarna leder till försämringar både i a-kassa och socialförsäkringssystem. Det är hårda politiska paket som måste fram, inte eländiga förtalsmejl.
Den inom högeralliansen som har det jobbigast just nu är Lars Leijonborg som med näbbar och klor måste försvara sitt partis ställning. Reinfeldts omfamning av de allmänborgerliga väljarna kan i längden, och ju närmare valet vi kommer, bli allt besvärligare för folkpartiet. Börjar sympatisörerna ta vägen över till Reinfeldt kan det snabbt bli bekymmersamt.
Kristdemokraterna har alltid svårt att hävda sig när moderaterna knaprar åt sig nya väljare. Göran Hägglund kan knappast sägas ha rosat den politiska marknaden. Kd har under hans ledning alltmer blivit ett mittenparti. Värdekonservatismen har hamnat på undantag.
Centerpartiet har fortfarande svårt att hävda sig i den borgerliga konkurrensen. Maud Olofsson har valt att ställa sitt parti en aning till höger om moderaterna. Frågan är om det är en framgångsväg. Liksom kristdemokraterna ligger man farligt nära fyraprocentsspärren.
Valets huvudfrågor blir jobben, tillväxten och hur vi ska bygga vidare på välfärden. Det är nödvändigt för socialdemokraterna att i alla lägen tydliggöra de ideologiska skillnaderna mellan den egna politiken och den moderata systemskiftespolitiken. Fredrik Reinfeldt anstränger sig för att framställa sig som en mjukismoderat med sociala ambitioner. När man skrapar på ytan är det mest tomt prat. Innerst inne handlar det som vanligt om att sänka skatter för att ge mer till de som redan har på bekostnad av dem som redan hamnat på efterkälken.