Nu måste Ohly visa korten
V-KONGRESS. I morgon, trettondagsafton, inleder vänsterpartiet sin kongress i Göteborg, en kongress som redan i förväg fått något ödesmättat över sig. Partiet har under Lars Ohlys ledning haft svårt att hävda sig. I opinionsmätningarna är man nu nere i siffror som partiet inte haft sedan Lars Werners tid som partiledare. Arvet efter Gudrun Schyman är därmed mer eller mindre förskingrat.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
När en tung profil som kommunalrådet Stig Henriksson i just Fagersta tar till orda tillsammans med ett antal andra framstående vänsterpartistiska kommunpolitiker, bland dem vänsterns kommunalråd i Eskilstuna, Tommy Hamberg, måste partiledningen självklart lyssna.
Det är vänsterpartister som ogillat allt prat om kommunism och hellre hänvisar till Gudrun Schymans ord vid kongressen i Växjö för sex år sedan: "Kommunismen är död och begraven och mår bäst av att inte grävas upp igen". Man vill helt enkelt se ett öppnare parti och motsätter sig de tendenser till sekterism som de säger sig kunna se i partiet.
Lars Ohly har fortfarande sitt partis förtroende, men den dramatiska förändring som skett i sympatierna för vänsterpartiet sedan han tillträdde som partiledare är anmärkningsvärda. Dålig omvärldsanalys och en allt diffusare politisk framtoning har försatt partiet i ett krisläge. Om inget radikalt sker är risken uppenbar att partiet kan få svårt att klara fyraprocentsspärren. Mest besvärande måste vara att så många av vänsterns kvinnor valt att lämna partiet.
Det är i den praktiska politiken, och i politikens vardag, som det kommer att visa sig om en ny dogmatism fått fäste i vänsterpartiet. Om så är fallet kan Ohly räkna med att vänstern tappar i kraft och åter blir ett kamrat fyraprocentsparti i riksdagen. Förhoppningsvis är ambitionerna annorlunda. Det får resultatet av Göteborgs-kongressen utvisa.
Lars Ohly har försiktigtvis börjat lägga om kursen, om än under visst motstånd. Dels genom att avsäga sig kommuniststämpeln, dels genom att inbjuda till öppna kongressdebatter. Nu är tyvärr skadan redan skedd. Det blir svårt för kongressen att reparera vad som gått förlorat. Särskilt som den sägs komma att domineras av partiets traditionalister.
Under Lars Ohlys ledning har vänsterpartister av traditionellt snitt, och med kommunismen som ideologisk ledstjärna, vädrat morgonluft och varit beredda att vrida vänsterpartiets politik i en ny riktning. Vid det här laget borde insiktsfulla vänsterpartister inse att denna linje är fel. Om inte annat kan man titta på det stora medlemsbortfallet och de uppseendeväckande opinionsförlusterna.
Ambitionen måste vara att sortera ut all gammalt kommunistisk bråte ur partiet. En stark kärna inom partiet har sagt sig vara stolta över att kalla sig kommunister. Vad man egentligen menar är en tolkningsfråga. Men bara ordet "kommunist" får debatten att kantra. Tankarna går genast till förföljelse av oliktänkande och till betongkommunism av öststatsmodell.
Tidigare var vänsterpartiets uttalade politiska ambition att bli ett öppet och odogmatiskt vänstersocialistisk parti. Gärna med cirka 20 procent av rösterna bakom sig. Av detta andas inget i dag.
Under kongressen är det upp till Lars Ohly att bevisa att partiet fortfarande vill vara ett något radikalare alternativ till socialdemokraterna med inriktning på rättvisa, feminism och välfärd för alla i stället för sekteristisk gammelkommunism.