Nu gäller det att mobilisera
val. 1976 utnyttjade 60 procent av de utländska medborgarna i Sverige sin kommunala rösträtt. Vid valet 2002 utnyttjade bara 35 procent denna rättighet. Tillsammans med ett sjunkande valdeltagande i stort är detta ett embryo till ett demokratiproblem att valdeltagandet gått ned de senaste valen.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Människor upplever allt mer att de inte får gehör för sina åsikter och att det inte finns någon, som de uppfattar, som kan representera dem på ett bra och förtroendefullt sätt.
Denna frustration beror på att dialogen med väljarna kommit på mellanhand, och därmed har också politikernas legitimitet ifrågasatts. Då väljer många soffan istället för att gå till vallokalen. I rättvisans namn ska sägas att det görs seriösa försök att till exempel mobilisera invandrarväljare. Inte minst gjorde socialdemokraterna ansträngningar på flera håll i landet under valrörelsen 2002 och kommer att göra detsamma under årets valrörelse.
Nu klarade sig valet 2002 med en hårsmån från att hamna under ett valdeltagande på 80 procent. Vi får ändå gå tillbaka till början av 1950-talet för att finna ett motsvarande lågt valdeltagande vid ett riksdagsval. Tendensen är tyvärr fortsatt nedåt för valdeltagandet. Både vad gäller riksdagsvalen och kommun- och landstingsvalen.
Nu är ett minskat intresse från medborgarna för valen inget problem som Sverige är ensamt om. Om vi jämför oss med övriga nordiska länder är det faktiskt bara Danmark som kan visa upp ett högre valdeltagande än Sverige. Vi ligger fortfarande en bra bit över det genomsnittliga valdeltagandet i både Finland och Norge. Det betyder självfallet inte att svenska politiker kan slå sig till ro.
De valanalyser som gjordes efter valet 2002 visade med all tydlighet att det är i invandrartäta bostadsområden i framförallt storstäderna som valdeltagandet går ner, men även i glesbygdskommuner i framför allt Norrland minskar valdeltagandet. Vi har även sett det i Piteå, där något valdistrikt vid förra valet endast nådde ett valdeltagande på drygt 50 procent. Människor som känner sig frustrerade och misshandlade av samhället bryr sig inte längre om politiken. De stannar hemma medan människor i välbärgade villaområden nästan mangrant går och röstar. Det är stor skillnad mellan valdeltagandet i Djursholm och Tensta.
På sikt är detta naturligtvis en fara för demokratin. De som har mest att vinna på ett tryggare och rättvisare samhälle stannar hemma medan de grupper som slår vakt om individuella lösningar på gemensamma problem kan fortsätta att ta för sig.
Mot den bakgrunden är det nödvändigt för framför allt den politiska vänstern att på ett ännu större allvar attackera grunderna för det misstroende mot politiken som i dag finns hos alltför många medborgare. Det är alltid politikens innehåll, och viljan att driva en tydlig politisk linje för de breda samhällsgruppernas bästa, som skapar intresse och därmed en seriös medverkan i den politiska processen.
Statsvetare må bekymra sig över att valdeltagandet sjunker, men för att vända trenden krävs, och det starkare än någonsin, en politik som engagerar människor och som visar på tydliga alternativ. Om inte breder väljarnas ointresse bara ut sig. Finns då förutsättningar för detta?
Ja, med mer konfrontation och mer känsla i politiken. Något som vi också sett tecken på under det senaste året. Skillnaderna mellan de två politiska blocken har blivit tydligare. Högeralliansen och vänsteralliansen anvisar var sin väg för den framtida politiken. Nu gäller det att mobilisera väljarna.