Verkligheten ger oss ett annat och klargörande språk. Istället för rättvisa har orättvisorna ökat under Reinfeldts statsministertid. De som i dag är nöjda med högerregeringens politik tillhör dem som tjänat på den, inte sjuka eller pensionärer eller för den delen ensamstående med barn.
Skatt ska betalas efter bärkraft. Reinfeldts "arbetarparti" håller just nu på att berika de redan rika. Övriga får nöja sig med smulor från den rikes bord. Tillväxten ska fördelas till dem som redan har. Andra ska stå med mössan i handen och hoppas på en grindslant. De lär få vänta.
Den nya fattigdomen är en realitet. Nästan dagligen påminns vi om de svårigheter som många människor har för att klara ett drägligt liv. Det kan vara den unga mamman som inte har råd att gå till tandläkaren, uteliggaren som ingen bryr sig om eller ålderspensionären som inte får den vård och omsorg som han eller hon har behov av. Arbetslösa och sjuka har fått det sämre under Reinfeldts tid vid makten. Sänker vi ersättningarna så tvingar vi dem att jobba, heter det från alliansregeringen. Det kallas för jobblinjen.
Verkligheten talar sitt tydliga språk när det gäller trygghet och solidaritet. I allt fler LO-hushåll räcker det inte i dag med två inkomster för att ekonomin ska gå ihop. Alltför många tvingas leva på marginalen. Vad ger Reinfeldt och Olofsson för besked till dem? Jo, helst lägre lön, lägre sjukersättning och en lägre a-kassa.
Glöm för all del inte att det idag dessutom finns omkring 400 000 pensionärer som lever på enbart folkpension och ett lågt pensionstillskott. Av dessa är 80 procent kvinnor, som varit med att forma det välfärdssamhälle som nu är i gungning och som ska förvandlas till en marknad, där plånboken får bestämma vem som ska stå först i kön.
Det nya klassamhället har blivit synligare med den borgerliga systemskiftespolitiken. Mest utsatta är ungdomar, invandrare och ensamföräldrar med barn. Låglönejobb och deltidsarbete gör att dessa grupper undantagslöst hamnar under socialhjälpsnormen. De fattiga har blivit fler, men alliansen tiger om hur de ska stödja de svagaste i samhället. Sverige är ett rikt land, men numer för färre.
Det återstår så oerhört mycket att göra för rättvisare samhälle. Receptet är inte sänkta skatter för den tredjedel av medborgarna som redan har en god tillvaro. Alla ska ha sin del av tillväxt och välfärd. Då handlar det inte om politikers "välvilja" utan om rättvis fördelning av ett samhälles resurser och tillväxt. Lika för alla.
Så det är öppet för en ny och offensiv socialdemokratisk politik och då under Håkan Juholts ledning. Det finns mycket att göra för människors trygghet. Förutsättningarna för en tydlig och skarp socialdemokratisk nystart finns, men då får partiet inte tveka. Hittills har det gått fort och relativt smidigt för Juholt och kretsen kring honom. Nu gäller det att anpassa politiken och oppositionsrollen till ett vinnande politiskt koncept. Inte en lika lätt uppgift som att möta redan frälsta.