Nu blir det Mona plus minus 50 meter
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Därför var det inte förvånande när jag häromdagen hittade en Selma på nästan samma plats, blott 50 meter västerut, där jag hittade de två tiorna i början av nittiotalet.
Av detta har jag dragit slutsatsen att historien mycket väl kan uppvisa mönster, fast med en felmarginal på plus
minus femtio meter.
Jag tror att detta är ett tecken. Det är krafterna som talat till mig. Vad de försöker säga är följande: Socialdemokraternas partiledare har samtliga varit galtar i sina bästa år som vid sitt tillträde skvalpat i regionen mellan 40-50 år.
Per Albin var fyrtio, liksom Palme. Erlander och Persson runt 45 år, Ingvar Carlsson och Branting var runt femtioårsstrecket när de blev partiledare.
En partiledare bör således vara mellan 40 och 50 år. Mona Sahlin är född 1957 och kommer att just ha fyllt femtio om hon väljs. Lite äldre alltså, men å andra sidan kan vi säga att om det blir hon är det ett val med tio års fördröjning. Se där ett tecken!
De två andra rimliga kandidaterna, Nuder och Östros, har just passerat 40-strecket. Medan sådana som Wallström (-54) och Lundby-Wedin (-52) enligt historiens mönster är för gamla, liksom Sven-Erik Österberg kanske kan sägas, han är född 1955. De två förra har dessutom tackat nej till att sitta i riksdagen och därför medvetet valt bort en kandidatur.
Vad beror det då på att vi haft en så fantasifylld partiledartillsättning? Vi har haft en medial partiledartillsättning byggd på internetomröstningar, vaga spekulationer och okunskap om hur partidemokrati fungerar.
Utgångspunkten har varit en idealistisk ide om att den sanna ledaren stiger fram som en Messiasgestalt ur ett skimmer av rättfärdighet och visionär längtan. En oskuld som vid behov kan trolla fram en slägga.
Socialdemokratiska gräsrötter och mediala drömfabriker har tillsammans vävt en verklighetsbild som nu visar sig stämma dåligt överens med hur det egentligen är.
Inom socialdemokratin har det efter Persson kommit att bli en oerhörd längtan efter att få någon annan vid makten som åter kan förvandla partiet till Alla Goda Gåvors Givare. Att Persson försökte med detta själv utan att det hjälpte tycks inte ha påverkat drömmen om sjuttiotalsreformismens återkomst.
Så gräsrotsidealisterna har längtat efter någon som inte petar folk i magen med pekfingret utan en ny Palme, en legend, eller en Anna Lindh, en förlösare.
Nu är Messiasdrömmarna på väg att grusas. Verkligheten har kommit ikapp. Det är Mona Sahlin som gäller, såvitt hon klarar vandelsprövningen. Annars blir det att fråga någon av de andra kvinnorna i riksdagen, Messing kanske. Och om även hon svarar nej går bollen över från spinnsidan till någon av galtarna. Mellan 40 och 50 år alltså. Plus minus femtio meter.