Verkligheten har sprintat ifrån alliansregeringen. Det nytänk och nya grepp, som i alla fall några borgerliga sympatisörer hoppats på, har helt uteblivit. Fredrik Reinfeldt plöjer fram i redan välgjorda spår, men ack så innehållslösa vad gäller nya grepp. Har det gått bra i två val ska det väl gå bra i tre, tycks tanken vara.
Verklighetens folk har mer eller mindre vänt högerregeringen ryggen.
Nu vill man ha förändring. En trött regering kan inte leverera mer än pinsamma repetitioner av de två senaste valrörelsernas agenda.
Väljarna har tydligen tröttnat på en regering som satsar på skattesänkningar för dem som redan har istället för att satsa på att bygga hela Sverige starkt, där alla får vara med och ingen tillåts halka efter.
Reinfeldt har pekat med hela handen och vad har vi fått? Istället för rättvisa har orättvisorna ökat, vilket alla tänkbara siffror visar. De som idag är nöjda med högerregeringens politik blir allt färre.
Verkligheten är numer regeringens värsta fiende.
Det finns ett behov av arbetskraft, och detta inom flera områden.
Framförallt den offentliga sektorn finns stora och växande behov av nya jobb. Vård, skola och omsorg har slimmats hårt de senaste decenniet. Nu behövs det fler händer i vård och omsorg och en bättre vuxennärvaro i skolan. Bara som ett exempel.
Fredrik Reinfeldt och hans högerallians anstränger sig för att framställa sin politik som rättvis och jämställd. Det är bara tomt prat. Innerst inne handlar det som vanligt om att sänka skatter och därmed en välfärd i nära nog fritt fall. Allt fler marginaliseras och ställs vid sidan.
De sista intensiva sista valrörelseveckorna blir bland annat en kamp om storstädernas väljare. De borgerliga partierna gör sedan flera val tillbaka blockmässigt bättre ifrån sig i de tre storstäderna och dess förorter än i övriga landet. Det måste vändas.
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet måste skärpa sin storstadspolitiken. Just nu är det bara Miljöpartiet som tycks locka nya väljare i storstäderna och bland unga människor. (S) och (V) måste vässa sig om valet ska vinnas.
Därför är det så viktigt att poängtera att Socialdemokraterna, med sin politik och tufft arbete, borde kunna vinna fler röster i landets större städer. Inte minst i Stockholm.
I allt fler europeiska länder finns en trend som innebär att en medveten, urban och solidarisk storstadsbefolkning röstar alltmer till vänster i en strävan att hitta gemensamma och nya lösningar på den moderna storstadens många problem. Det finns således en potential.
Det stora hotet mot en Socialdemokratisk valseger är inte en trött borgerlig regering. Hotet är istället att soffliggarna blir för många.
Trötta på allt vad politik heter, men mot sådant finns en verkningsfull och beprövad medicin: det gäller att jobba ända in i kaklet.
För oppositionen med Stefan Löfven i spetsen gäller det nu att förvalta övertaget i väljaropinionen på bästa sätt. Det återstår fyra mycket tuffa veckor i en allt intensivare valrörelse.