Nej till tudelat samhälle
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det sade Olof Palme redan 1965, ord som har samma tyngd och kraft då som nu. Diskrimineringen i samhället var ett mindre problem på 1960-talet än i dag. Invandringen var mindre. År av försyndelser har gjort att integrationen kommit på undantag. De misstag som gjorts är svåra att reparera.
Den främlingsfientliga högerextremismen i Sverige är liten, men måste tas på allvar. En utveckling vi ser i övriga Europa, där främlingsfientliga partiet växer sig starka och skapar djupa samhällskonflikter. För att med egna ögon uppleva denna utveckling behöver vi bara ta bron över till Danmark.
Så sakteliga håller vi själva på att bygga ett samhälle i vars förlängning partier som sverigedemokraterna fortsätter växa. Vi har en redan en delvis segregerad bostads- och arbetsmarknad.
De flesta invandrare som kommer hit bosätter sig i storstäderna och oftast i 1970-talets miljonprogramområden. Den kultur och de traditioner man hade med sig lever vidare så gott som helt intakt.
Många lär sig inte ens svenska. De klarar sig bra ändå,
eftersom grannar och vänner kommer från samma land.
Viljan att integrera människor från andra kulturer till vårt samhälle är god, men det är naturligtvis först i det praktiska handlandet som vi kan få en värdemätare på om de goda föresatserna fungerar i praktiken. Vägen från de många vackra orden till praktisk handling är alltför lång.
Det krävs mycket och hårt arbete för att komma framåt. Både av Integrationsverket och av integrationsminister Nyamko Sabuni. Vad som brister vet alla, men att skapa de resurser som krävs för att bristerna ska rättas till är det mindre intresse för. Därför är det så viktigt att integrationsfrågorna omfattas av ett rådslag inför socialdemokraternas extrakongress nästa år.
Att invandrare har svårt att få jobb är ingen nyhet. Det är ett faktum som gång på gång bekräftats i olika undersökningar. När arbetslösheten krymper under fyra procent för svenskfödda är den tretton procent för invandrare. I vissa invandrartäta områden i våra storstäder är förvärvsfrekvensen lägre än tio procent.
Den dystra verkligheten är den att integrationen av invandrare på arbetsmarknaden inte fungerar, och utan ett riktigt jobb ställs man vid sidan av samhället. Då upplevs också utanförskapet som psykiskt påfrestande. Tre av fyra invandrare som är arbetslösa, säger sig vara helt övertygade om att de inte får ett jobb beroende på grund av hårfärg, hudfärg och sitt namn.
Integrationspolitikens välmenande fraser och kosmetiska åtgärder räcker inte som motvikt. Det måste till mer hårdvara än så, men ansvariga famlar tyvärr vidare. Ofta bakom byråkratiska skygglappar.
Annars permanentar vi det tudelade samhälle som vi redan kan skönja, där social och mänsklig misär kan bli till en tickande samhällsbomb.