Nationsförbund komplement till FN
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Så uppgiften att få EU att fungera har inte blivit lättare allt eftersom, utan tvärt om svårare. Men uppgiften att lösa europeiska problem har inte blivit mindre.
Hur EU nu utvecklas följs med spänning av andra regioner i världen. Alla inser att vi inte inom överskådlig tid kan skapa en världsomspännande politisk union, som ska lösa världens utmaningar med fattigdom och miljöförstörelse. Det vore alldeles för svårt att kompromissa ihop världens länder till en sådan. Inte heller vore det önskvärt.
Bara tanken att världssamfundet skulle ha endast en övernationell makt avskräcker. Vem skulle då stå för balanseringen i världen? Därför måste världens regioner skapa sina egna nationsöverskridande samarbeten, samtidigt som man möts i FN.
I dag är man i bland annat Afrika, Sydamerika och Sydostasien i färd med att skapa ekonomisk-politiska samarbeten, för att stärka sina regioner och för att lösa gemensamma utmaningar och problem.
Precis som Europa måste ta gemensamma beslut för att bemästra miljöproblem och kriminalitet, ser man i Afrika att det är omöjligt att tackla ökenspridning och fattigdom inom varje nation. Lika litet som arbetsmarknaderna är nationella i Europa, är arbetskraften nationell i Asien.
När Frankrikes och Nederländernas befolkningar röstade ner det föreslagna konstitutionella fördraget, var det många som spådde att EU skulle brytas sönder. Visst har EU problem efter dessa folkomröstningar, men samtidigt ökar behovet av att lösa nationsöverskridande problem i Europa.
I norra Europa är vi oroade över hur en eventuell gasledning från Ryssland till Tyskland påverkar våra hav. I Spanien har man stora migrationsströmmar från Afrika att hantera. I östra Europa ser man effekterna av människohandel och annan grov kriminalitet i varje liten stad.
Min förhoppning är att EU under sin så kallade tankepaus fram till 2009, inte bara ska diskutera enskilda paragrafer i ett nytt konstitutionellt fördrag. I stället måste framtidsdiskussionen handla om hur vi tillsammans i
Europa löser problem som oroar oss.