LEDARE: När välfärden blir handelsvara

Socialdemokraterna är ett bidragsparti. Moderaterna är ett arbetarparti. Så låter det i den politiska debatten, när Fredrik Reinfeldt förklarar skillnaden mellan Sveriges två största politiska partier. Bidrag är då skadligt, eftersom det avhåller människan från att arbeta. Till bidrag räknar moderatledaren ersättning från a-kassan och sjukkassan, som det hette förr i världen.
Emellertid är det här försäkringar medborgarna betalar till via skattsedeln och givetvis är ersättningarna från arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen inga bidrag, eftersom de beskattas som inkomst. Dessutom, sedan årsskiftet 2006/2007, högre än inkomst av arbete. En innovation regeringen Reinfeldt sägs vara ensam i världen om att praktisera.

En logisk följd av den moderatledda alliansens politik är att a-kassan och sjukförsäkringen måste försämras för att folk istället ska arbeta och inte ligga staten till last. Vad gäller tillskapande av arbete är alliansens misslyckande i det närmaste totalt. Vad gäller försämringen av trygghetsförsäkringarna och att skrämma bort folk från densamma har regeringen lyckats så över hövan att finansminister Anders Borg (M) sagt sig känna en viss ånger när han sett konsekvenserna, dock inte så djup att åtgärder måste till.
Högsta ersättningen från a-kassan har sänkts från 720 till 680 kronor per dag, antalet karensdagar har ökat, inkvalandet försvårats och inkomstskatten är, som sagt, högre för en arbetslös än för den som arbetar. Snart har vi en halv miljon arbetslösa, nästa år mer än 600 000, som ska leva på knappa 15 000 kronor i månaden eller avesvärt mindre. Varannan arbetslös står utan a-kassa. För dyr och för dålig. För dem handlar det i bästa fall om några hundralappar per dag, fem dagar i veckan, före skatt.

Den urholkade välfärden har fått tecknandet av privata trygghetsförsäkringar att explodera. På ett år har andelen vanliga löntagare som känt sig tvingade att komplettera a-kassan med en privat försäkring i vissa fall mer än fördubblats, störst är ökningen bland LO-medlemmarna, visar Folksams senaste rapport över välfärdens utveckling.
Det gäller inte bara försäkringar för att överleva när jobbet försvinner, utan också privata sjukförsäkringar och sjukvårdsförsäkringar. Sjuk- och föräldrapenningen står inte heller den längre i relation till inkomsten. Ungefär hälften kvar, i bästa fall. Dessvärre hjälper inte sjukförsäkringen den som i det nya systemet är för frisk för att vara sjukskriven och för sjuk för att få ett jobb. Vid årsskiftet beräknas 30 000 personer bli fråntagna sjukpenningen. Vad ska de ta sig till?

Privata sjukvårdsförsäkringar är dyra, men även de ökar. Människor oroar sig för att inte få vård i tid och de som har råd köper sig förbi kön. Vore det möjligt skulle fyra av tio också försäkra sig om omsorg när de blir gamla. När värdet av den skattefinansierade välfärden urholkas minskar tilltron till den "svenska modellen" och manegen krattas för privata lösningar. De som har råd köper sig trygghet, de andra får nöja sig med det som står till buds när intäkterna till de offentliga dramatiskt minskar.
För så blir de givetvis. Medborgarna vill inte både köpa privata försäkringar och betala skatt för samma ändamål. Solidaritet får stå tillbaka för egoism som föds ur otrygghetens och osäkerhetens rädsla. Sverige är på väg mot den samhällsmodell USA, med president Obama, försöker befria sig från. Vill vi verkligen ha det så? Det politiska block som kan presentera ett starkt och varaktigt trygghetssystem torde ha stora möjligheter att vinna framtiden. Inte bara valet hösten 2010. Även om det kräver skattehöjningar.
Inte ens en tusenlapp i sänkt skatt räcker långt till försäkringspremier och när jobbet och hälsan försvinner, försvinner också skattesänkningen. Men inte försäkringspremierna.

Ledare: När välfärden blir handelsvara