Då har snart en vecka hunnit gå efter valet. De känslostormar som präglade söndagsnatten och måndagen har nu lagt sig och man kan börja se mer nyktert på saker och ting.
Riksdagsvalet har vi ju vänt ut och in på här på ledarsidan så det tänker jag faktiskt lämna därhän just nu. I stället tänkte jag fokusera mer på den regionala och lokala politiken. Där hände det massor av saker. Vi fick se en hel del stora omvälvande förändringar runt om i vårt län. Rent allmänt måste man konstatera att valvindarna i Norrbotten när det gäller Socialdemokraterna var de motsatta mot valvindarna på riket. Detta syntes än tydligare på landstingsnivå och i ett flertal kommunfullmäktigeval där Socialdemokraterna förlorade stort medan Socialdemokraterna stärkte sina positioner i dessa val rent allmänt i riket.
Det finns därför all anledning att fundera över vad detta beror på. I Norrbotten blev S sammantaget sett den stora förloraren på alla tre nivåer. Står förklaringen i att Socialdemokraterna haft makten i länets alla kommuner och i landstinget medan alliansen haft makten på riket, och de lokala politiska ledningarna tvingats hantera effekterna av den nationella politiken? Människors otrygghet har växt och detta har tagit sina främsta uttryck i människors vardag. Till viss del är det nog så. Det är i alla fall i denna otrygghetens karga mull som Sverigedemokraterna hämtar sin näring.
Men, och det är ett stort men, huvudförklaringen står mer att finna i hur socialdemokratin agerat och hur man har hanterat det maktinnehav man haft. Alltför ofta möter jag människor som säger att ingen lyssnar på dem, och att ingen verkar bry sig om de problem man upplever. Det är allvarligt. Mycket allvarligt till och med. Att människor bär på denna upplevelse är ett bevis i sig på att vi misslyckats med vårt demokratiska uppdrag.
Om de som vi är satta att företräda inte upplever att vi företräder dem, lyssnar på dem och tar till oss deras upplevelser så missköter vi vårt uppdrag i grunden. Att lyssna på, och att ta till sig vad människor säger, innebär inte att vi per definition uppfyller deras förväntningar. Som politiker har vi till uppdrag att förena oförenliga viljor. Så alla kan inte bli nöjda. Men alla ska känna sig respekterade, sedda och lyssnade till. Annars är vi inga goda företrädare. Inga goda demokrater.
Det valresultat som vi nu ser i Norrbottens läns landsting, och i flera av kommunerna i vårt län och i vår älvdal, måste få socialdemokratin att reagera, agera och att vakna upp ur den törnrosasömn man befunnit sig. Som det så fint heter måste vi bli relevanta i människors vardag. På vanlig svenska betyder det att vi ska finnas där människor finns, vi ska lyssna på deras upplevelser av verkligheten och vi ska ta deras problem på allvar. Men vi ska också beskriva de problem och utmaningar som vi ser så att de får en chans att koppla ihop sina upplevelser med de upplevelser vi som politiker har av vår samtid. Sedan ska vi, utifrån vår ideologi, ta fram lösningar på de samhällsproblem som finns.
För att klara detta måste vi bli långt mycket bättre på att verkligen möta människor i en respektfull och verklig dialog. Det är inget man gör i en valrörelse. Den dialogen måste pågå varje måndag, varje tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag och söndag. I varje möte människa mot människa. Det är socialdemokratins stora utmaning de kommande fyra åren här i Norrbotten.