Sedan Stefan Löfven tillträdde som partiledare för S i januari har partiet lyft med dryga 10 procent. Nu tycks ökningtakten plana ut något och partiet befinner sig ungefär på samma nivå som innan turbulensen med Håkan Juholt vid partirodret.
Sedan må Dagens Nyheters politiska kommentator Maria Crofts tolka denna senaste mätning med orden "Att S inte ökar i den här mätningen är värt att notera eftersom exponering i medierna brukar locka väljare. S-ledaren framträdde både på första maj och på LO- kongressen". Men Socialdemokraterna ökar ju!
DN tycks haft svårt att läsa siffrorna. S plussar med 1,2 procent medan M minskar med 1,5 procent. Detta i en mätning som gjordes med avslut sista veckan i maj.
S ökar sin väljarandel i opinionen medan M minskar sin. Någon annan tolkning gives inte. Ett förhållande som tydligen gått DN förbi, men ibland kan det vara svårt att läsa innantill. Speciellt om man vill tolka siffrorna, kanske medvetet, på ett mer välvilligt sätt för Moderaterna och borgerligheten.
Socialdemokraterna är klart på väg tillbaka. Inget att förvånas över.
Vi lever för tillfället med en traditionell högerregering som slår vakt om sina egna. Övriga får nöja sig med sämre a-kassa, sämre sjukersättning och lägre pensioner.
De nya Moderaterna är den gamla högern i nya kläder. Orättvisor och ökade samhällsklyftor är politikens innehåll. Sedan må Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg tycka vad de vill. En rättvisepolitik är icke skönjbar.
De borgerliga regeringsåren har präglats av privatiseringar av den offentliga sektorn och avreglering av offentlig verksamhet. Avsikten sägs vara att skapa större effektivitet och ge medborgarna större inflytande.
Samtidigt har staterna minskat kontrollen över den finansiella sektorn. Nu efter en lång period av avregleringar och privatiseringar kan vi avläsa spåren av denna utveckling: Klassklyftorna har växt. De fattiga har blivit fler.
Samtidigt kan vinst aldrig vara det enda måttet på att skattemedel används effektivt. Därför ska verksamhet som finansieras med skattemedel aldrig kunna gå direkt till vinstdrivande företag. Orsaken är att poängen med vinstdrivande företag är att de ska ge vinst till sina ägare.
I den privata sektorn slåss företagen på en marknad där deras inkomster beror på hur bra produkter de har att sälja. Vinsten är då ett mått på hur företaget lyckats jämfört med konkurrenterna.
Det finns därför all anledning att förhålla sig tveksam till avregleringar och privatiseringar av offentliga verksamhet. Vinsten är inte i alla lägen ett bra styrinstrument.
"Det är en myt att privata verksamhet skulle vara mer effektiv än offentlig. Privat företagsamhet besitter ingen hemlig och mystisk magi, som får effektivitet och kvalitet att skjuta i höjden", är det någon som sagt. Så sant.
Det är inte avknoppningar eller att andra aktörer än kommuner och landsting sköter vårdcentraler, förskolor, skolor eller hem för äldreomsorg som är problemet. Problemet är när driftsformen har vinst som målsättning. Därför måste vi alltid ifrågasätta vinsten som mål för skola, vård och omsorg.