LEDARE: När tryggheten tas för given

Den undersökning som Novus Opinion genomfört visar på resultat som borde få varenda facklig förtroendeman att få skrämselhicka. I Norrbotten vet nästan var tionde i åldrarna 20-35 år inte om det finns kollektivavtal på den egna arbetsplatsen. Ännu mer alarmerande är att det är endast 11 procent som vet vad som är bra med att arbetsplatsen har kollektivavtal. I undersökningen ställdes också frågan hur mycket kollektivavtalen är värda för den enskilde årligen. Nio av tio norrbottniska ungdomar underskattade kollektivavtalens betydelse eller hade ingen som helst aning om kollektivavtalens ekonomiska värde på minst 10 000 kronor årligen för den enskilde. Denna bristande kunskap kring kollektivavtalens betydelse som uppenbarligen finns bland dagens unga är ett allvarligt framtidshot mot de fackliga organisationerna.
TCO:s ordförande Sture Nordh säger i en kommentar: "Okunskapen om kollektivavtalets värde är alldeles för stor bland unga. Det hänger naturligtvis ihop med att många inte tror eller känner till att arbetsplatsen har slutit kollektivavtal, men också på att vi från fackens sida inte tillräckligt tydligt har visat fördelarna med att omfattas av ett kollektivavtal."

Tyvärr snuddar Sture Nordh bara vid det verkliga problemet. Det handlar inte bara om att de fackliga organisationerna inte tillräckligt tydligt kunnat visa på fördelarna med att omfattas av ett kollektivavtal. Problemet är mer långtgående och betydligt mer grundläggande. Dagens unga tar tryggheten för givet. De har inte upplevt något annat. De har heller inte upplevt behovet av att behöva kämpa för denna trygghet och dessa rättigheter. Inte heller för föräldragenerationen har denna kamp varit särskilt påtaglig, men det arv denna generation fick med sig från den egna föräldragenerationen bar ändå med sig berättelsen om ett annat samhälle där arbetstagaren fick stå med mössan i hand. Denna berättelse finns inte med i det arv dagens unga bär med sig. För dagens unga är dagens trygghet given. Något som bara finns, och som deras föräldrar också till stora delar också tar för given.
Vad är då faran med att ta tryggheten som given? Och hur kan man motverka denna farliga illusion som "den givna tryggheten" faktiskt innebär? Här kommer Sture Nordhs slutsats till rätta. Det är de fackliga organisationerna som måste bära berättelsen om det samhälle som en gång fanns och som absolut inte får komma tillbaka. Där har initiativ som Facketförändras.nu en given roll. Dagens unga måste nås av information om kollektivavtalens betydelse och värde, men alternativet måste också beskrivas.

Trygghet och rättvisa måste vinnas om och om igen. De får aldrig tas för givna. I samma stund de tas för givna uppstår hotet mot dessa värden på nytt. Dagens fackliga kamp måste därför föras med nya medel och på nya arenor. Det är inte enbart en kamp mo arbetsgivarna och deras maktintressen. Nej, nu handlar det också om en kamp för att öka arbetstagarnas medvetenhet om den egna utsattheten och de fackliga organisationernas betydelse för maktbalans på arbetsmarknaden. I dagens alltmer individualiserade samhälle finns annars en uppenbar risk att den enskilde arbetstagaren tror att den egna tryggheten beror på om arbetsgivaren är schysst. I förlängningen kan detta innebära att du som arbetstagare får stå med mössan i hand och buga för att ha någon form av trygghet. Det samhället vill vi absolut inte ha tillbaka.

Ledare: När tryggheten tas för given