Folkomröstningen i Turkiet,och om den grundlagsändring som ger presidentämbetet så gott som oinskränkt makt, blev en rysare. Med knapp majoritet på dryga 51procent av rösterna segrade president Recep Tayyip Erdogan och hans AKP.
Den grundlagsändring som därmed kan genomföras samlar all makt i presidentens händer. Dagens parlamentariska styre ersätts med ett så gott som enväldigt presidentstyre. Grundlagsändringen innebär dessutom att Erdogan teoretiskt kan sitta kvar vid makten till åtminstone 2029 om inte längre.
För några år sedan var Turkiet ett land som ville förena islam med demokrati och som sökte ett närmare samarbete med Europa.
Dessa ansträngningar stupat på just de odemokratiska inslag som fortfarande är så uppenbara. Sverige har tillhört de skarpaste kritikerna av det demokratiska underskottet i Turkiet liksom av tortyren och rättsotryggheten.
Över tid, och med Edogans goda minne, har nationalismen vuxit sig allt starkare och intresset för ett EU medlemskap svalnat. Eventuella medlemsförhandlingarna har gått i stå om de någonsin varit riktigt aktuella.
Efter folkomröstningen, kommer så gott som all makt att koncentreras till presidentämbetet och till Tayyip Erdogan, vilket på allvar ifrågasätter demokratins framtid i Turkiet.
Erdogans snart 15 år vid makten har lett till den maktfullkomlighet som idag gränsar till ett enpartivälde. Oppositionen har allt svårare att hävda sig. Oppositionella medier stängs och oppositionella journalister fängslas eller flyr landet.
Folkomröstingen kan i en framtid innebära att Erdogan inte behöver bekymra sig särskilt mycket över vad parlament och domstolar beslutar.
Tolkningsföreträdet och makten ligger hos presidenten.
Den förr så mäktiga militärapparat, som tidigare haft som ovana att även hålla i de politiska trådarna, har gradvis tvingats dra sig tillbaka. Inte minst efter förra årets kuppförsök.
En paradox är dock att militären fortfarande hos inte allt för få turkar ses som garant för landets sekularism och territoriella integritet. Sannolikt kan man spåra denna uppskattning historiskt och från Kemal Atatürk, som utropade Turkiet till en modern republik 1923.
Från EU:s sida har klargjorts att Turkiet kan erhålla sitt medlemskap om man genomför politiska och ekonomiska förändringar. Tortyren måste upphöra. Frihet, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter är ett måste. Idag går utvecklingen åt ett helt annat håll.
För Erdogan är framförallt makten det viktiga och intresset från hans sida att alliera sig med EU lär i dagens läge vara ytterst svagt och har blivit ännu svagare efter söndagens folkomröstning.
Som brobyggare mellan islam och det kristna Europa skulle ett Turkiskt medlemskap i EU i den bästa av världar innebära ett fredsprojektet, men vägen mot Europa lär inte ha underlättats efter de senaste årens utveckling i Turkiet och Erdogans självupptagna arrogans.