LEDARE: När pengarna inte räcker

En grupp av flera som fått det sämre är ensamföräldrar, oftast kvinnor. Förutom att de har svårt att få ett fast jobb är det den grupp i samhället som drabbats hårdast av de försämringar som skett i transfereringssystemen. De har inte fått del av den höga tillväxt i samhällsekonomin som vi upplevt de senaste åren. Nu i en vikande konjunktur ökar svårigheterna för dem som redan hamnat på efterkälken.

Förra året fanns det omkring 260 000 hushåll med singelföräldrar.
Vart tredje av dessa hushåll med ett eller flera barn har i dag låg ekonomiskt standard. Och i den lågkonjunktur vi befinner oss blir det allt fler som måste vända på slantarna.

Det är inom den här gruppen vi hittar många nyfattiga, där pengarna för alla utgifter inte räcker till månadsslutet, där en välbehövlig semester inte är att tänka på och där möjligheterna till en trygg vardagstillvaro är begränsade, eftersom man alltid lever under knappa omständigheter.
All tillgänglig statistik visar att det är singelföräldrarna tillsammans med pensionärerna som haft den sämsta inkomstutvecklingen bland samtliga hushåll under alliansregeringens tid.
Ensamstående föräldrar med barn måste ha samma möjlighet till ett arbete som alla andra, men de diskrimineras både av arbetsgivare och regeringen. Högeralliansens arbetslinje gäller inte dem som står längst från arbetsmarknaden och inte dem som är tvinga-de att jobba deltid för att klara vardagen.

I de Stockholmsförorter där de borgerliga regeringens viktigaste beslutsfattare befinner sig känner man knappast till hur människor har det ute i landet och vilka svårigheter det finns att få ett riktigt jobb. Ensamstående tjejer med barn tillhör inte dem som i första hand efterfrågas på arbetsmarknaden. Och än mindre nu i lågkonjunkturen. Är du dessutom långtidsarbetslös är du utifrån arbetsgivaren redan pestsmittad som lat och oduglig.

Det är tufft att stå till arbetsmarknadens förfogande när man inte har råd till barnomsorg eller har en så låg a-kassa att denna enbart räcker till livets nödtorft.
I ett i grunden ekonomiskt rikt samhälle som vårt måste alla ha rätt till en grundtrygghet och inte alltid behöva uppleva sig som försummade och bortglömda. Det egoistiska samhälle som rege-ringen Reinfeldt bygger upp leder till att klyftorna ökar liksom orättvisorna. Det som redan har sitt på det torra får det bättre.
Andra får ta en dag i sänder.

För högeralliansen gäller tuffare tag för dem som av olika skäl tvingas leva på bidrag. Ett samhälle med ökande orättvisor gör att allt fler hamnar på efterkälken. Några bra lösningar på hur människors försörjning och trygghet ska lösas när de befinner sig i kris saknas hos alliansregeringen. De får skylla sig själva och söka ett jobb som inte finns.

Vad vi upplever är att klyftorna ökar. Alltför många marginaliseras.
De som redan är undansatta har fått det jobbigare med högerregeringen.
Vinnarna är höginkomsttagarna. De som förlorat mest är ensamstående, arbetslösa och sjuka. Enligt Reinfeldts välfärdssyn ska de rycka upp sig. Oavsett svårigheterna och den enskilda människans verklighet.
Finansminister Anders Borg tycks ha glömt de många som har det svårast. När konjunkturen vänder nedåt är det de redan svaga som drabbas hårdast och ingen lyssnar. Moderat välfärd gynnar dem som har ett jobb och är friska. Övriga får stå sitt kast.

Bilkd på Anders Borg:

Finansminister Anders Borg tycks bortse ifrån att allt fler i lågkonjunkturen får allt svårare att klara sin ekonomi. Jobblinjen är redan körd. De som redan har det svårt har fått det ännu svårare nu i en galopperande lågkonjunktur.

Ledare: När pengarna inte räcker

EKONOMI. I dag med en galopperande lågkonjunktur är det allt svårare för allt fler människor att få ekonomin att gå ihop. Inte generellt, men nog många för att öka klyftorna i vårt samhälle. I dag är det allt fler som ställs vid sidan.