Nu är det bara två dagar kvar av 2013. Vid nyår ser vi framåt, men ger också oss tid för en behövlig stunds eftertanke. Det kommande året står där och väntar piggt och helt oanvänt. För oss politiska nördar även med speciell guldkant. Vi går mot ett valår. Allt mer talar för att Alliansen har allt större bekymmer. Om det vore val i dag skulle enligt samfällda opinionsmätningar de rödgröna partierna få egen majoritet i riksdagen.
Väljaropinionen har dessutom varit stabil under flera månader. Inget talar för att Socialdemokraterna skulle tappa det grepp man redan tagit. Stefan Löfven är knappast den som går vilse när han en gång hittat en framgångsväg.
Ett årsskifte betyder normalt ingen större förändring av den politiska agendan. Efter nyårsfesten brukar det mesta återgå till den politiska vardagen, men 2014 har alla förutsättningar att bli ett ovanligt spännande politiskt år. Inte minst för Socialdemokraterna som absolut siktar mot en valseger och en ny fräsch regering. Den nuvarande verkar både trött och handlingsförlamad.
Det är utvecklingen av ekonomin och arbetslösheten som blir de stora valfrågorna 2014. Vänder konjunkturen uppåt igen? Fortsätter arbetslöshetskrisen? Regeringen tycks ta det mesta med ro. Svansföringen är hög. Tydligen i förvissningen om att alla problem på något sätt ska lösa sig av sig självt. Fredrik Reinfeldt har föga tröst att ge dem som just nu varslas om uppsägningar, eller som redan finns i arbetslöshet.
Problemen för regeringen Reinfeldt stannar inte vid detta. Dels leder han en minoritetsregering som till och från är beroende av Sverigedemokraternas stöd, dels finnas det problem inom regeringskoalitionen, där de små stödpartierna blivit allt mer marginaliserade. Kristdemokraterna ses just nu som den svagaste länken. Men även Centerpartiet är ute och dribblar kring fyraprocentsspärren.
Svenska folket har tilltro till värderingar om jämlikhet och solidaritet. Allt fler säger sig vara beredda att betala för välfärden. Tidigare har den uppslutningen resulterat i ett långt Socialdemokratiskt regeringsinnehav. Så har Sverige byggts och utvecklats. Reinfeldts samhällsbygge har däremot ökat orättvisorna. Alliansregeringens inriktning tycks vara att förflytta ansvaret till var och ens egen plånbok. Orättvisorna har ökat.
Reinfeldt och hans koalitionsvänner tror benhårt på den enskildas egna initiativ för personlig framgång medan de kollektiva lösningarna förpassats till den politiska skräpkammaren. Förhoppningsvis får vi snart ett slut på detta sakernas tillstånd.
Egoismen premieras. Reinfeldt ger sken av att vara en trogen välfärdsförsvarare. I stället ser vi ett allt ett ihåligare skyddsnät för de allra svagaste i samhället: sjuka, förtidspensionärer och arbetslösa.
Politik handlar om att forma framtiden. På vilket sätt man vill möta samhällsproblemen. Socialdemokraterna har alla förutsättningar att formulera en politik som ger oss tillbaka framtidstron.
Vad vi behöver är en politik med större värme och solidaritet. 2014 kan bli ett tufft år, men ett år som förhoppningsvis ger oss en ny regering.