När kvinnor blir eliten
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Trots det har regeringen nyss gett skolverket i uppdrag att skärpa värdegrundsarbetet ute i skolorna. "Den svenska skolan ska, med demokrati och mänskliga rättigheter som utgångspunkt, ge alla elever en förståelse för vårt samhälles grundläggande värden och för vad allas lika värde innebär i praktiken.", skriver Jan Björklund som skäl till beslutet. Orsaken är att våld, trakasserier, mobbning, rasism, sexism och homofobi fortfarande är ett problem i skolan.
Jag kan inte tolka detta som annat än att å ena sidan ska skolans elever fostras till jämlikhet, å andra sidan kan skolans struktur i sig vara skiktad. Jag får inte ihop det; hur ska ett ojämlikt skolsystem kunna fostra elever till demokratiska och solidariska medborgare? Och hur kan man tro att skolan ska kunna stå för dessa värden när inte resten av samhället gör det?
Skolverket har i dagarna också gett tillstånd till ytterligare tio gymnasieskolor för att starta riksrekryterade spetsutbildningar. Men redan 2006 kom verket fram till att elitsystem inte är till förmån för lågpresterande elever och att det bidrar till segregation.
Vad man mer kom fram till och som det inte talas så mycket om i den aktuella debatten är att elitklasser särskilt gynnar flickor som grupp, eftersom de är generellt mer högpresterande än pojkar. Och bland de extremt högpresterande är majoriteten flickor.
I många år har jag drivit tesen att Sveriges maktelit så småningom kommer att bestå av kvinnor utifrån de kriterier på kompetens som vi har i samhället, det vill säga ett meritokratiskt system. Även om ännu mycket återstår för kvinnors avancemang och emancipation vinner vi sakta mark. Som feminist kan jag leka med tanken att en dag handlar debatten om att det finns för få män i börsbolagens styrelser. Att det är svårt att få tag på kompetenta män för olika uppgifter. Att män inte tar för sig. Eller om hur män inte kommer ur låglöneträsket.
Med det inte sagt att vi skulle få ett bättre samhälle. Kvinnor, lika lite som män, förändrar inte per automatik ett system som medför privilegier för makteliten. Om systemet förblir intakt, om maktstrukturer inte förändras och ifrågasätts i grunden, gör kvinnor ingen stor skillnad. Det krävs en mer genomgripande feministisk och socialistisk förändring.
Det luriga är att regeringens liberala retorik om värdegrund och mänskliga rättigheter i grunden inte omfattar jämlikhet och solidaritet även om det ibland kan låta så. I ett marknadsliberalt sammanhang handlar det snarare om hur den enskilda individen ska kunna tillskansa sig så mycket som möjligt för egen del och samtidigt vara så väldisciplinerad att man är beredd att nästan arbeta ihjäl sig.
I helgen träffade jag en rektor som sörjde över att resursbrist nu tvingar skolan att exkludera vissa elever. Hon hade flera exempel på hur det kan fungera på ett bra sätt: när hög- och lågpresterande elever går i samma klass höjer sig de lågpresterande i många fall. Lågpresterande är i detta sammanhang allt ifrån barn med funktionsnedsättningar av olika slag till barn ifrån socialt belastade miljöer.
För egen del ser jag hellre att mina skattepengar går till den sortens skola än till elitklasser eller elitskolor. Det hade inte hjälpt mig - som den lågpresterande elev jag bitvis var - ett enda dugg med elitklasser. I stället fick skolan mig att känna att åtminstone någon trodde att jag och mina kamrater hade kapacitet att klara av dessa nio år.