När krisen djupnar
Den 30 september förra året publicerade danska Jyllands-Posten tolv karikatyrteckningar av islams profet Muhammed. En för islamister helig person som inte får avbildas. Redan då väckte publiceringen uppmärksamhet, men skapade inte någon större debatt annat än i Danmark.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det dröjde inte länge förrän det kom reaktioner från muslimska världen. Elva muslimska ambassadörer i Danmark bad om ett sammanträffande med den danske statsministern Anders Fogh Rasmussen redan den 19 oktober 2005. Samtliga ville att Rasmussen skulle ta avstånd från publiceringen. Den danske statsministern tackade nej till ett sammanträffande med hänvisning till tidsbrist.
Under tiden börjar en opinion växa i en rad muslimska länder. Den 29 december kritiserar utrikesministrarna i Arabförbundet den danska regeringens nonchalanta inställning till publiceringen av teckningarna. Sedan har händelseförloppet utvecklats med våldsam kraft.
Den senaste veckan har vi sett hur Libyen stängt sin ambassad i Köpenhamn. Fogh Rasmusen har äntligen tagit personligt avstånd från karikatyrerna. Jyllands-Posten chefredaktör har bett om ursäkt för att teckningarna kränkt muslimer, men inte för att tidningen publicerat bilderna.
I veckan har en rad europeiska tidningar publicerat Jyllands-Postens Muhammed-teckningar. Samtidigt har protesterna blivit allt högljuddare. Både Jyllands-Postens chefredaktör samt de tecknare som illustrerat Muhammed har dödshotats. Danska flaggan har bränts. Stämningen mot samtliga nordiska länder har skruvats upp och blivit allt hotfullare.
Hur kunde det gå så långt? Vad gäller Jyllands-Postens publicering är det självfallet tidningens ledning som fattar beslutet. Yttrandefriheten är inte förhandlingsbar. Däremot kan satirteckningarna diskuteras. Det är samtliga av dålig kvalitet och snarare fördomsfulla än insiktsfulla. Dålig smak måste ifrågasättas, men aldrig rätten att publicera. Dålig smak får heller aldrig leda till att en hel religion som islam eller kristendomen, med alla sina inslag från liberalism till djup konservatism, ställs vid skampålen.
När teckningarna ändå publicerades hade det därför funnits anledning för den danske statsministern att ta emot de elva ambassadörer som ville ha ett samtal. Redan i oktober kunde frågan ha lösts om Fogh Rasmussen agerat mer smidigt och med större eftertanke och förståelse. Istället växte irritationen i många muslimska länder, en irritation som nu skapat en näst intill oförsonlig hållning från vissa radikala islamistiska grupper gentemot Danmark.
Många menar också att det var först när dansk ekonomi drabbades av sanktioner som den danska regeringen började agera och försökte ställa till rätta. Bland annat har mejeriföretaget Arla drabbats av köpbojkotter som hotar tusentals jobb och miljardinkomster. Fogh Rasmussens omvändelse kom under galgen.
Det som saknats under hela denna märkliga händelseutveckling är respekt för andras åsikter och för människors trosuppfattning. Muslimer har demoniserats i dansk press och inte minst av dansk folkeparti. En utveckling vi kunnat se under en följd av år. Till slut kommer droppen som får bägaren att rinna över.
Det vi upplever just nu är att motsättningarna mellan kristna och muslimer ökat, liksom motsättningarna mellan vi-och-dom. Vi som vet bättre och dom som inte vet sitt eget bästa.
När den värsta uppståndelsen dragit förbi måste vi lära oss att respektera varandra. Att vi har olika åsikter, att vi ser på världen med olika ögon. Vi i det trygga Norden på vårt sätt. De i det oroliga Mellanöstern på sitt sätt. Broar måste byggas.