LEDARE: När kommer de lågavlönades tur?

Inflationen är den högsta på femton år, arbetslösheten stiger, varslen ökar, produktiviteten minskar och tillväxten andra kvartalet hamnade på noll. Alla negativa förändringar sker från mycket goda nivåer, det ska inte glömmas, men när det gäller tillväxten konstaterar SCB att tillbakagången är kraftig och landar på 2001 års låga nivå.
De mörknande molnen oroar dock inte regeringen. I sitt sommartal i Vaxholm, gångna helg, förklarade statsminister Fredrik Reinfeldt att det inte finns någon anledning till oro. Läget är under kontroll. Ett logiskt uttalande från ledaren för en regering som hävdar att det är dess politik och inte högkonjunkturen som skapat jobben och tillväxten.

Litet oro känner nog ändå Reinfeldt och hans regering inför stundande test, där arbetsmarknadspolitiken ska prövas i skarpt läge. Kommer den kraftiga försämringen av arbetslöshetsersättningen, den nya sjukförsäkringen som gör det svårare att få sjukpenning och plockar av minst 20 000 personer deras sjukersättning, de skrotade yrkesutbildningarna och hårdbantade kommunala vuxen-
utbildningen att vara den medicin som gör att fler jobbar trots vikande konjunktur?
Litet oro finns där och därför lanserar Reinfeldt tre stödpaket för att möta nedgången i konjunkturen. Ett av paketen innehåller 15 skattemiljarder som ska delas ut till svenska folket för att hålla uppe konsumtionen. I och för sig en god idé, eftersom vi lever i ett konsumtionssamhälle.
Haken finns i finansieringen och fördelningen av de femton miljarderna. Merparten går till dem som redan har det bra förspänt och inte till dem som verkligen kan antas behöva köpa både det ena och det andra till sig själva, till sina barn, sitt hem och hushåll.

Första kravet för att kvala in till skattesänkningen är att du har ett arbete. Arbetslösa, sjuka, föräldralediga och den stora och ökande skaran pensionärer blir utan jobbskatteavdrag. Som om inte också de har behov. Som om de har fribrev från höjda elpriser, dyrare mat och bensin, dyrare bilförsäkring och höjda låneräntor.
För dem som kvalar in till jobbskatteavdraget gäller regeln ju högre lön desto större skatteavdrag. Swedbanks privatekonomiska institut har räknat fram att den som tjänar 30 000-50 000 kronor per månad har i jobbskatteavdragets steg ett och två fått 1 200 - 1 210 kronor i utdelning per månad, medan månadslöner på 15 000 - 20 000 kronor gett totalt 750-960 kronor i sänkt skatt. Samma låglönegrupper måste bära högsta höjningen av a-kassan. En vid det här laget grovt överfinansierad försäkring som används just till skattesänkningar.

Den borgerliga alliansens företrädare i riksdag och regering hävdar envist att låg- och medelinkomsttagare fått mest av jobbskatteavdraget. Partiledarna förefaller emellertid veta hur det egentligen står till. I september 2007 skrev de fyra på DN Debatt att nästa gång, alltså januari 2008, då ska låg- och medelinkomsttagaren dra störst fördel av jobbskatteavdraget.
Så blev det inte. Men nästa gång, då ska låg- och medelinkomsttagarna få mest. Nästa gång är det vårdbiträdena och andra lågavlönades tur, det har såväl statsminister Fredrik Reinfeldt som finansminister Anders Borg lovat i nya uttalanden

Nästa gång kommer vid årsskiftet och Swedbanks privatekonomiska institut har satt sig att räkna på regeringens förslag. Höginkomsttagarna är åter att gratulera. Nästa års jobbskatteavdrag, kryddat med höjd gräns för statlig skatt, ger nästan en tusenlapp ytterligare att röra sig med per månad.
Löntagare som harvar på i 15 000-kronorsklassen har efter tredje steget i jobbskattesänkarraketen fortfarande en hundring kvar till den magiska tusenlappen som det viftades så ihärdigt med i valrörelsen 2006.
Låginkomsttagarnas tur kommer nog aldrig. Det är synd. Är det några som kan sätta fart på affärerna och ett lands ekonomi så är det dom. Det enda som saknas är pengar.

Ledare: När kommer de lågavlönades tur?