När kom du ut senast?

Har du någonsin hållit den du håller kär i handen på en offentlig plats? Har du kunnat berätta vem du är kär i för din familj, bland vänner och bekanta, i skolan, eller på ditt arbete?

Då är du troligen heterosexuell.

I dag, fredag 17 maj, publiceras en gigantisk karläggning över diskriminering och hatbrott på grund av sexuell läggning och könsuttryck i EU-området. Drygt 93 000 homosexuella, bisexuella och transpersoner personer har deltagit i undersökningen som utförts av FRA, European Union Agency for Fundamental Rights – EU-kommissionens byrå för de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Kartläggningen visar att det står bedrövligt till för hbtq-personer i EU. När det gäller att hålla handen med en älskad på offentlig plats uppger endast fyra procent av de tillfrågade i Sverige att det är vanligt bland samkönade par. 66 procent uppger att det är vanligt bland heteropar.

Att komma ut – att förklara och berätta för omgivningen att en är homo- eller bisexuell eller identifierar sig som transperson är en livslång process. I alla nya sammanhang tvingas hbtq-personer välja: leva i självcensur – eller att berätta och riskera att bli utsatt för exkludering, diskriminering och hatbrott. Heteronormen är så inympad och stabil att den som bryter mot normen kan råka illa ut.

I EU totalt uppger två av tre ungdomar under 18 år, 67 procent, att de inte vågat vara öppna under sin skoltid. I Sverige är motsvarande siffra 59 procent.

60 procent – 59 procent i Sverige – av de svarande uppger att de har personlig erfarenhet av negativa attityder eller beteenden på grund av att de i sin skolmiljö uppfattats som hbtq-personer. 91 procent – 89 procent i Sverige – har sett en skolkamrat fara illa på grund av kamraten uppfattats som en hbtq-person.

26 procent av de svarande har utsatts för hatbrott med våld och hot. Transpersoner är den grupp som är mest utsatt för både diskriminering och hatbrott.

Rapporten innehåller fler exempel över hur diskrimineringen ser ur på arbetsmarknaden, i hälsovården, socialförsäkringssystemet, på gator och torg. Naturligtvis kan en resa invändningar mot studier av det här slaget. 93 000 svarande är många men det är svårt att veta hur representativa de är för alla hbtq-personer i EU. Undersökningen är gjord online, de svarande måste alltså kunna använda en dator och ha tillgång till internet, vilket styrt urvalet. Men det stora antalet svarande borgar ändå för att kartläggningen ger tydliga indikationer på diskriminering.

Mycket illavarslande är att utsatta personer sällan anmäler brott. Det beror på att folk inte tror att polis och andra myndigheter bryr sig, att de inte skulle agera. FRA pekar på att samma mönster finns bland andra grupper som är kraftigt diskriminerade i EU, exempelvis etniska minoriteter och migranter. Jag kan inte se det som annat än en utbredd maktlöshet.

Sammantaget ser det faktiskt för jävligt ut. Det är inte frågan om enstaka fall utan om systematisk homofobi och strukturell diskriminering.

Rapporten bör säga politiker i alla läger att frågan om diskriminering än tydligare måste upp på den politiska dagordningen. Diskrimineringslagen är normativ men en mer radikal kamp mot homo- och transfobi är nödvändig, inte minst i skolans värld. Den som exkluderas och mobbas har inga goda förutsättningar att prestera i skolan. Eller på jobbet.

Rapporten säger också något om, och till, oss alla som bor i Sverige och i EU. Vad har vi för mänskligt klimat egentligen? Hur kan du och jag bidra till att alla ska känna sig fria att hålla sin älskade i handen?