SKILLNAD Förre statsministern och moderatledaren Fredrik Reinfeldt gjorde skillnad när han under den förra valrörelsen bad svenskarna att öppna sina hjärtan för de människor som flyr undan krig och förtryck.
Idag är Sverige det land, som i förhållande till sin befolkning, tar emot flest flyktingar från de krigsdrabbade länderna i Mellanöstern:
Syrien, Irak och Afghanistan.
DN/Ipsos har just presenterat siffror på hur vi ser på invandringen.
Sex av tio svenskar tycker att invandring är bra för landet. Däremot är allt fler tveksamma till hur integrationen fungerar. Här finns brister, brister som måste konfronteras och lösas.
Det finns problem och problem som ökar. Bristen på bostäder är ett , arbetslösheten ett annat. Det fungerar självfallet inte om de som söker skydd hos oss inte snabbt kan integreras i samhället. Då är ett jobb och en bostad avgörande.
Samtidigt finns ett internationellt regelverk för mänskliga rättigheter, där det framgår att alla människor har rätt till politisk asyl i ett annat land. När det kommer till kritan verkar de bli allt svårare för den rika världen att leva upp till dessa förpliktelser.
Det som krävs i dagens migrationspolitik är rättssäkerhet, humanitet och hänsyn till de internationella konventioner som Sverige ställt sig bakom. Som till exempel FNs barnkonvention.
Målet måste vara att prövningen sker rättssäkert och kännetecknas av humanitet och respekt för den enskilde individens rättigheter. Här gör Sverige tveklöst en insats och är i många stycken ett föredöme.
Många som idag uppbär socialbidrag är invandrare, som inte fått chansen på den svenska arbetsmarknaden. Att invandrare har svårt att få jobb är ingen nyhet. Det är ett faktum som åter och åter bekräftats.
I vissa invandrartäta områden i våra storstäder är förvärvsfrekvensen lägre än tio procent. Den dystra verkligheten är att integrationen av invandrare på arbetsmarknaden inte fungerar, och utan ett arbete ställs du vid sidan av samhället.
Att dessutom tvinga invandrare att flytta till orter med bostäder, men utan jobb har missgynnat integrationen. Den låga sysselsättningen hos vissa invandrargrupper är utan tvekan en orsak bakom den ökande bostadssegregationen.
Problemet är inte att invandrare med samma kultur eller religion slår sig ner på samma plats utan det sociala och ekonomiska utanförskapet som detta innebär och som samhället har så svårt att tackla.
Samtidigt finns en tendens att allt fler svenskar vill ha en tuffare flyktingpolitik, men som Ipsos-mätningen visar betyder inte det att vi blivit mer främlingsfientliga, även om det till och från kan finnas tecken på detta, utan att framförallt handlar om att allt fler anser att integrationspolitiken misslyckats.
Nu sorteras människor allt mer efter sin sitt ursprung. Är man flykting eller invandrare hamnar man ofelbart långt ner i arbetssökarkön och bostadskön. Detta förhållande kan inte alltid förklaras av dåliga språkkunskaper, låg utbildningsnivå eller kulturella skiljaktigheter. Under tiden ökar polariseringen ivrigt applåderad av Sverigedemokraterna.