När framgång svider
UTBROTT. Centerledaren Maud Olofsson går från klarhet till klarhet i rollen som den borgerliga alliansens slugger. Medan moderatledaren Fredrik Reinfeldt, med sikte på statsministerposten, agerar den lågmälde, eftertänksamme statsmannen, får Maud Olofsson sköta blåljuset och stå för utspelen. Eller rättare sagt utbrotten.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Utrensning stundar. Är det månne den omtalade reformerade arbetsrätten som ska omsättas i praktisk handling? Vilka sitter löst? Är förre centerledaren Olof Johanssons dagar som styrelseordförande för Systembolaget räknade. Kan Per-Ola Eriksson sitta kvar som landshövding över Norrbotten? Är de rena i tron? Båda kan misstänkas ha fått jobben som tack för att de hjälpte den socialdemokratiska regeringen att sanera ett Sverige på ruinens brant efter borgarnas treåriga regeringsinnehav.
Valrörelsen är inne på upploppet och hispigheten tilltar. Gissningsvis blev måndagens SCB-rapport om att tillväxten i svensk ekonomi slår nya rekord och utklassar länder som Tyskland och USA, för mycket för den borgerliga alliansen. Att Bylunds öde är beseglat efter onsdagens Ams-rapport om rekordökning i antalet lediga platser, får betraktas som självklart. Men vad ska de fyras gäng göra med SCB-ledningen. Kan även den misstänkas vara i maskopi med socialdemokraterna?
Bo Bylund misstänkliggörs för att han är bekännande socialdemokrat. Ett resonemang som tyder på att man tror partisympatiserande statliga tjänstemän om att ägna sig åt en form av nepotism (otillbörligt gynnande av egna släktingar) och det är otrevligt. Avgörande i det här fallet är ändå att det inte är Bo Bylund som hittat på sättet att räkna arbetslösa. Så här uppges statistiken ha förts år ut och år in, oavsett vilka partier som regerar.
Nu anser de borgerliga att även studerande ska räknas till de arbetslösa, för så gör man i andra länder. Men olika länder räknar olika. I debatten påstås exempelvis att svenskarna är mycket sjukare än andra europeer, men statistiken bedrar hävdar Paula Liukkonen, ekonomie doktor och docent i företagsekonomi. I många andra europeiska länder redovisas nämligen inte de långtidssjukskrivna i statistiken över sjukfrånvaron. Något som slår väldigt snett när Sverige ställs mot övriga Europa.
Viktigast är att Sverige använder sig av samma modell år från år för att mäta sjukskrivna och arbetslösa och det görs av allt att döma. Vi kan alltså glädja oss åt en, om än långsamt, sjunkande arbetslöshet, ökande sysselsättning och rekord i lediga platser - 352 000 nya jobb hittills i år. Juli ståtar med drygt 29 000 lediga jobb. Det har aldrig hänt på sjutton år.
Långt ifrån allt är regeringens och samarbetspartiernas förtjänst. Och det kunde ha varit bättre. Efterfrågan på arbetskraft kunde ha kommit tidigare om bara hushållens köpkraft stärkts tidigare. Tyvärr förstod inte regeringen hur hårt dränerad svenska folkets ekonomi var, efter regeringen Carl Bildts tre år vid makten och det stålbad som följde.