För den som studerar svenskt samhällsliv under de senaste 100 åren återkommer släkten von Sydow lite här och där. Björn von Sydow (S) var minister i slutet på 1990-talet och talman 2002-2006. Henrik von Sydow (M) var riksdagsledamot 2002-2014. Journalisten Ebba von Sydow är känd för alla tv-tittare. Skådespelaren Max von Sydow är bekant för människor långt utanför landets gränser.
En person i denna breda släktskara har även varit statsminister. Oscar von Sydow var statsminister och ledde en ”fackmannaregering” under åtta månader 1921. Hans liv och gärning skildras av journalisten och författaren Per Svensson minibiografi ”Sydow”, som är en av delarna i serien ”Sveriges statsministrar under 100 år” (Bonniers).
Det finns egentligen inte så mycket att säga och skriva om von Sydows korta statsministertid. Han satte betydligt fler spår i verkligheten som landshövding i Norrbotten 1911–14 och Göteborg 1917–1921 samt 1921–1934. Framför allt Göteborg fick ett ordentligt lyft under von Sydows tid. Götaplatsen, Naturhistoriska Museet, Botaniska trädgården, Liseberg och andra centrala inslag i stadsbilden tillkom under 1920-talet.
Men von Sydows statsministertid förknippas i alla fall med en central politisk fråga. Den 7 maj 1921 beslutade riksdagen att avskaffa dödsstraffet i Sverige i fredstid. Visserligen hade von Sydow fått ärva frågan från den liberal-socialdemokratiska regeringen som beställde en utredning redan 1919. Men det var von Sydow som la propositionen på riksdagens bord.
”Det har skaffat honom en hedersplats i Sveriges moderna historia”, skriver Per Svensson i biografin.
Det är definitivt värt en plats i historieböckerna. Avskaffandet av dödsstraffet gjorde Sverige till ett bättre och mer humanistiskt samhälle. Länder som tillämpar dödsstraff är inte tryggare samhällen. Till exempel är antalet mord och grova våldsbrott högre i USA än i EU, trots att USA tillämpar dödsstraff och betydligt hårdare fängelsestraff än EU-länderna. Det tyder på att dödsstraffet snarare tenderar till att brutalisera samhällen i stället för att avskräcka från grova brott.
När staten inte känner respekt för människoliv, så minskar sannolikt även respekten för människoliv bland vanliga medborgare. Därför finns skäl att ibland skänka en tacksamhetens tanke till regeringen von Sydow och riksdagens beslut 1921. Det stärkte människovärdet i Sverige.
Det återstår dock en lång väg att vandra innan dessa humanistiska principer fått genomslag i hela världen. Amnesty International rapporterar om en dramatisk ökning av antalet avrättningar globalt under 2015, det högsta antalet på mer än 25 år. Tre länder – Iran, Pakistan och Saudiarabien – stod för nästan 90 procent av avrättningarna.
Men det finns även hoppgivande tendenser. Fyra länder avskaffade dödsstraffet helt under 2015 – Fiji, Madagaskar, republiken Kongo och Surinam. Mongoliet antog en ny strafflag som avskaffar dödsstraffet ochkommer att träda i kraft under 2016. Det betyder att en majoritet av världens länder – noga bestämt 102 länder – nu helt har avskaffat dödsstraffet.
Den långsiktiga trenden är därmed tydlig.
Världen är på väg bort från dödsstraffet även om det finns skäl att känna oro för utvecklingen i länder som Iran, Pakistan och Saudiarabien.