I välfärdslandet Sverige lever omkring 200 000 barn i familjer som har svårt att få ekonomin att gå runt. Nyfattigdomen bland allt fler barnfamiljer är en realitet.
Varför kan man fråga sig? Sverige är i alla fall Sverige. Landet präktigt, men sprickor finns i den fina självbilden.
Även barnfamiljer vräks från sina bostäder. Förra året drabbades omkring 500 barn av vräkning. Detta trots att riksdagen gjort en ändring i socialförsäkringslagen som kräver att bostadsföretag ska ta särskild hänsyn till barns rättigheter, enligt FN:s barnkonvention, en konvention som Sverige undertecknat, men inte till alla delar följer.
Bilden av Sverige 2016 är att samhällsklyftorna ökar. I dag lever nästan 20 procent av alla barn mellan 0 och 6 år i hushåll som har en inkomst som understiger den gamla socialbidragsnormen. För bara drygt ett decennium sedan var motsvarande siffra knappt 6 procent. En dyster utveckling.
I ett samhälle som vårt borde alla barn ha samma förutsättningar på vägen in i livet, men så är det inte. En välbeställd medelklass klarar sig bra. Ja, bättre än någonsin. Sämre är det för dem som hamnat i arbetslöshet, sjukdom eller de många som invandrat.
Barn med särskilda behov har kommit i kläm när sparbetingen gått fram i barnomsorg och skola. Här räcker inte barnkonventionen till för att ge det skydd som ett samhälle som vårt borde kunna ge. Vardagshumanism får stryka på foten i den byråkratiska grottekvarnen.
Många barn som borde ha en grundtrygghet saknar denna. Den ökande otryggheten bland svenska barn beror på att de sociala skillnaderna blivit större i takt med att samhällets resurser för att stödja de ekonomiskt svagaste grupperna minskat. Ensamhet, dålig framtidstro och tilltagande fysisk och psykisk misär blir allt vanligare.
De barn som redan i förskolan har problem med sig själva och sin omgivning får idag inte det stöd och den hjälp som måste till för att de ska komma till rätta med sin tillvaro.
Dagispersonal har i åratal varnat för följderna av de stora barngrupperna, och att dessa på sikt skapar osäkra och otrygga barn. I stora grupper synliggörs inte de barn som har extra behov och sedan fortsätter problemen genom skolåren.
Oron för framtiden och vad den ska föra med sig vad gäller arbete, inkomst och trygghet är en realitet i många familjer. När föräldrarna mår dåligt är det inte förvånande att barnen också gör det.
All tillgänglig statistik visar att det är singelföräldrarna tillsammans med pensionärerna som haft den sämsta inkomstutvecklingen bland samtliga hushåll under de senaste åren. Medan andra fått en förbättrad köpkraft har köpkraften för många ensamstående föräldrar minskat.
Den ökande otryggheten bland våra barn beror framförallt på att de sociala skillnaderna blivit större i takt med att samhällets resurser för att stödja de ekonomiskt svaga hushållen minskat.
Gapet mellan de mer välbeställda barnfamiljerna och de sämst ställda fortsätter att öka trots högkonjunktur. Dystert.