40 000 medlemmar en tilläggsförsäkring som ska garantera arbetslösa medlemmar en ersättning som uppgår till 80 procent av lönen med ett tak på en månadsinkomst på 18 700 kronor. Ett första steg. Flera fackförbund står i begrepp att ordna motsvarande lösningar för sina medlemmar.
Istället för att straffa de arbetslösa med sämre ersättningar väljer facket att ge sina medlemmar en hygglig tillvaro även under en längre arbetslöshetsperiod. För vad är det som säger att en arbetslös har lättare att skaffa sig ett nytt arbete om han eller hon får sämre ekonomi med alla de följdproblem som det kan ge?
Högeralliansens systemskifte är alltigenom ett angrepp på de svaga i samhället: bidragstagare, arbetslösa förtidspensionerade och låginkomsttagare. Människor som redan har det svårt ska få det ännu svårare medan de välbeställda ska kunna smörja kråset. Klyftorna ska öka. De som har ska få mer, de som litet har ska få ännu mindre.
När någon så tar sig friheten att protestera mot detta systemskifte bort från rättvisa och samhällssolidaritet hänvisa till att man fått väljarnas mandat att sätta åt de som redan har det svårt.
A-kassan är ett gott exempel på hur denna politik kan komma att se ut. Enligt högeralliansens förslag ska ersättningsnivån sänkas till 70 procent av lönen efter 200 dagar och sedan ska den ned till 65 procent. Den borgerliga politiken innebär att a-kassan inte längre kommer att fungera som den generella och pålitliga inkomst- och övergångsförsäkring som den varit.
Herrar Reinfeldt och Borg måste svara på frågan hur en arbetslös med sänkt ersättning ska klara sin ekonomi om inte ett nytt arbete kan erbjudas. Hittills har man varit svaret skyldig. Nonchalant och arrogant mot alla nuvarande och blivande arbetslösa. De har familjer, de ska också betala el- och telefonräkning, hyra, räntor och amorteringar på villa-eller bostadsrättslån.
Att vara arbetslös är i sig en oerhörd påfrestning om dessutom människors privatekonomi försämras kan hela livssituationen förändras. Något som den nya högerregeringen tydligen inte kan tänka sig in i. I de kretsarna lever man på andra nivåer.
Empatin gäller inte de svaga i samhället utan de starka. Här delas dosörer ut med sänkta inkomstskatter (som syns i plånboken), pigavdrag på 50 000 kronor per år för att stimulera rika att köpa städning med mera, lindrigare fastighetsskatt och som grädde på moset sänkt förmögenhetsskatt innan vårriksdagen är slut.
I pipeline kommer snart en proposition om skatt på trafikförsäkringspremien, vilket gör att de som redan fått försämringar minst tvingas ut med 700 kronor extra per år. Snacka om systemskifte!
Därför är det förståeligt att det skapats en motståndsrörelse mot en politik som bygger på orättvisa. Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin och hans högerallians må anse att väljarna givit dem mandat att trakassera landets arbetslösa, lågavlönade och bidragstagare, men allt berättade inte alliansen under valrörelsen. Annars skulle inte den negativa reaktionen från den breda allmänheten blivit så omfattande som den nu blivit.
Allt fler ångrar i dag att de röstade fel vid valet i höstas.