Myten om pension och jobbavdrag
PROTEST. Sänkt skatt på arbete ger fler jobb och högre pensioner, så sluta gnäll. Det är regeringens budskap till pensionärerna. Fortsätt protestera. Höjningen av pensionerna styrs framför allt av andra mekanismer. Trots den höga sysselsättningen kan bakslag komma.
Socialförsäkringsminister Göran Hägglund försöker övertyga om jobbskatteavdragets välsignelse, men pensionärerna har all anledning fortsätta protestera.
Foto: STEFAN JERREVÅNG / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Socialminister Göran Hägglund och näringsminister Maud Olofsson vevar sitt mantra om att jobbskatteavdraget också kommer pensionärerna till del, eftersom sänkt skatt på arbete ger fler jobb och fler i arbete höjer pensionerna. Frånsett att jobbskatteavdraget, enligt nationalekonomer till både höger och vänster, knappt haft någon effekt alls på sysselsättningen, så är det framför allt löneutvecklingen, inflationen och börsutvecklingen som påverkar pensionerna.
Uppräkningen av garantipensionen styrs helt av inflationen. Regeringens företrädare bör således akta sig för att skryta alltför mycket över hög uppräkning av garantipensionerna, såvida de inte också vill ta åt sig den mer tvivelaktiga äran av att ha vållat de höga prisökningarna på varor och tjänster.
Tilläggspensionen och inkomstpensionen styrs av den genomsnittliga löneutvecklingen på arbetsmarknaden. Förenklat går det till som så att samtliga 16-64-åringars sammanlagda pensionsgrundande inkomst delas med antalet personer som arbetat ihop summan Ut faller då en genomsnittlig inkomst som jämförs med föregående års och skillnaden i procent motsvarar pensionslyftet.
Hög sysselsättning och höga lönelyft ger hög uppräkning av pensionerna, medan hög sysselsättning och låga lönelyft ger sämre utfall. Således finns det alla skäl att motarbeta lönedumpning och en utbredd låglönemarknad. Och även sänkta ersättningar i socialförsäkringssystemen. Ersättningen från a-kassan, sjuk- och föräldraförsäkringen är också pensionsgrundande. När de sänks, sänks också underlaget för pensionernas uppräkning.
Att det kommer in pengar till pensionssystemen är givetvis av yttersta vikt. Garantipensionen betalas helt ur allmänna medel. Det vill alltså till att det finns skatter att ta av. I det fallet kan jobbskatteavdraget och alla andra skattesänkningar ha en direkt negativ effekt. Tilläggspensionen och inkomstpensionen finansieras med öronmärkta pengar i form av egenavgifter och arbetsgivaravgifter.
PRO:s rapport inför kongressen visar att 2003, med en arbetslöshet över sju procent, var det bästa året för pensionerna sedan uppräkningen gjordes om och långt bättre än de två åren med alliansregeringen, trots rykande högkonjunktur, låg arbetslöshet och jobbskatteavdrag.
Nästa år beräknas pensionärerna gå back. Inflationen drar iväg mer än lönerna och ersättningarna från socialförsäkringarna sjunker. Det var ytterst nära att pensionärerna skulle ha gått back ännu mer, trots långvarig högkonjunktur och en arbetslöshet så låg som knappa tre procent.
Förvisso är full sysselsättning det viktigaste politiska målet, men att pensionärerna ska finna sig i en högre beskattning för att få högre pension är nonsens. Och om yrkesverksamma måste få ekonomisk stimulans för att klara höjda utgifter och hålla samhället igång, som Maud Olofsson framhåller, må samma sak gälla pensionärer, arbetslösa, sjuka och föräldralediga. De är också konsumenter och inte vaccinerade mot fördyringar.