Kinberg Batra försöker sälja samma gamla konserverade skattesänkningsgröt men bara i en något annorlunda förpackning.
Det handlar om gammalt vin i nya läglar, för att använda ett gammalt ordspråk.
Under de borgerliga regeringsåren 2006–2014 fanns i princip bara en medicin mot alla samhällsproblem.
Den hette skattesänkningar. De skulle funka som arméns hudsalva och fixa allt – arbetslösheten, tillväxten, utanförskapet, de sociala problemen, klimatpolitiiken med mera.
Vi fick jobbskatteavdrag 1, 2, 3, 4 och 5. Förmögenhetsskatten försvann. Bolagsskatten sänktes kraftigt. Krogmomsen drogs ned.
Det infördes generösa skatterabatter för att näringslivet skulle anställa ungdomar.
Bara för att nämna några exempel.
Totalt sänktes skatterna med sammanlagt 140 miljarder under alliansstyret.
Men denna massiva skattesänkningspolitik var ingen mirakelkur.
I stället fick vi larmrapporter om vikande kunskapsresultat i skolan och allvarliga brister i järnvägs-underhållet. Arbetslösheten växte och socialbidragskostnaderna steg.
Vi fick uppleva en försvagad ¬offentlig sektor och en allt mer ¬anorektisk välfärdsstat.
Antagligen var det också en av de ¬viktigaste förklaringarna till det ¬borgerliga bakslaget i valet 2014.
Väljarna insåg att det inte gick att både äta kakan och ha den kvar. De upptäckte att alliansens skatte-sänkningsmynt hade en baksida.
Följaktligen backade de fyra allians¬partierna kraftigt – från starka 48,4 procent i valet 2010 till 39,4 procent 2014.
Man kan tycka att detta borde ha lett till eftertanke, självrannsakan och viss förnyelse hos Moderaterna och de övriga allianspartierna.
Men icke. Förra höstens borgerliga budgetmotioner rymde en ny hög med skattesänkningar.
Den som räknade ihop de borgerliga kraven fick ihop sammanlagt 64 miljarder kronor i nya skattesänkningar!
Inget nytt under solen, med andra ord. Högern är sig lik.
Anna Kinberg Batra & Co fortsätter att vandra i samma skattesänkningsspår som Fredrik Reinfeldt, Gösta Bohman och andra historiska företrädare.
Till och med förslaget om att införa en högst blygsam bankskatt möts nu med kalla handen från Moderaterna!
Det betyder inte att varje enskild skatt är bra. För min del kan jag se goda motiv för att sänka skatten på både vattenkraften och elintensiv verksamhet som datahallar.
Men vill vi ha ett fungerande samhälle och ett väl utvecklat företags¬klimat måste vi vara beredda att betala relativt höga skatter.
Det kostar att hålla i gång och ¬utveckla kvaliteten i skolor, sjukvård, äldreomsorg, infrastruktur, polis-väsende, försvar och andra viktiga samhällsverksamheter.
Skattesänkningar på 64 miljarder kronor är inga felräkningspengar i statsbudgeten.
Det är faktiskt 10 miljarder kronor mer än hela det statliga utgiftskontot för kommunikationer!