Statsminister Stefan Löfven har varit tydlig i sina kommentarer efter förra veckans fruktansvärda terrordåd i Bryssel:
”Sverige ska göra allt som krävs för att terrorattentat liknande det som skett i Belgien inte ska hända här.”
Detta är naturligtvis lättare sagt än gjort. Om vi ska kunna skydda oss helt från den här typen extrema våldsdåd skulle människor aldrig kunna ta bussen, käka på restaurang, gå på ishockeymatcher, besöka rockkonserter eller röra sig i andra större folksamlingar. Allt det som vi känner som normalt samhällsliv skulle upphöra.
Men det demokratiska samhället kan ändå göra en del för att förebygga, förhindra och försvåra för terroristerna.
Sverige är redan på väg att skärpa lagstiftning på flera punkter – bland annat handlar det om nya passregler, kriminalisering av så kallade terroristresor och hårdare straff för olovlig hantering av sprängmedel. Besluten är resultatet av en bred blocköverskridande överenskommelse mellan den rödgröna regeringen och de fyra borgerliga partierna.
Stefan Löfven är inte heller främmande för ytterligare initiativ.
”Vi måste hela tiden vara öka kunskapen och vara beredd att göra nya saker”, säger han.
Ett sådant exempel kan vara skarpare och mer kraftfulla verktyg för att övervaka misstänkta terrorister. Säpo har efterlyst möjligheten att kunna ta sig in i människors datorer för att kunna läsa av innehållet, något som kallas för hemlig dataavläsning och även kan göra det möjligt för polisen att använda datorn som mikrofon eller kamera.
Det kan givetvis beskrivas som ingrepp i enskildas integritet och människors privatliv, när fler samtal och rum kan avlyssnas. Men de omkring 135 svenskar som återvänt efter att ha deltagit i strider med IS är inga duvungar som kan behandlas med silkesvantar. Ett par av dem har redan dömts till livstids fängelse för fruktansvärda handlingar och i några fall pågår brottsutredningar. Att stärka kontrollen och bevakningen av den gruppen är både högst önskvärt och befogat.
Men det räcker inte med bara repressiva och polisiära åtgärder. Vi måste ha flera tankar och perspektiv i huvudet samtidigt. Det behövs även ordentliga satsningar på förebyggande arbete i utanförskapsområdena. Det finns goda exempel på bra lokalt samarbete mellan polis, socialtjänst, skolor och fritidsgårdar för att fånga upp ungdomar som är på väg att hamna snett och fångas av extrema politiska ideologier.
Men det återstår mycket att göra. I Dagens Nyheter 24 mars framhåller terrorforskarna Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren att det länge funnits ett motstånd lokalt mot att ta tag i denna fråga.
”Det är bekymmersamt att stat och kommuner fortsätter att betala ut generösa bidrag till föreningar som till exempel bjuder in hatpredikanter, separerar män och kvinnor i sin verksamhet eller har en värdegrund bakom kulisserna som står i konflikt med den liberala demokratin. Den salafist-jihadiska ideologin är antidemokratisk och våldsbejakande till sin natur”, skriver de bland annat.
Annorlunda uttryckt: Det måste vara lika självklart för lokala politiker och tjänstemän att engagera sig mot islamistisk extremism som mot nynazism.
I bägge fallen är det våldsideologier som står för samma förakt för demokratin som arbets- och samhällsform.