Mona Sahlin möter rörelsen
Strategi. I höstas gjorde socialdemokraterna sitt sämsta val sedan 1914. Utifrån detta perspektiv finns all anledning till allvarlig självkritik. Trots att svensk ekonomi går bättre än på många år, den nya borgerliga regeringen kom till dukat bord, och att jobben var viktiga, lyckades socialdemokraterna inte lyfta fram dessa frågor under valrörelsen. Strategiska misstag var legio medan högeralliansens envetet trummade in sitt budskap om enighet och om dess kamp för jobben.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
För att möta rörelsen inför extrakongressen i mars har hon beslutat att resa runt i landet för att möta representanter för partidistrikten. Och visst; Mona Sahlin kan prata politik och hon är värd att lyssna till. Säkert blir hon en besvärlig motståndare till Fredrik Reinfeldt. Samtidigt har hon mycket att försvara och utveckla.
Socialdemokraterna kan alltid i sin politik nå längre än vad som i dagens perspektiv ter sig möjligt. Man måste hålla drömmen om framtidssamhället levande. Men drömmarna får inte föra bort från verkligheten och dra uppmärksamheten från vad som måste göras här och nu. I opposition.
Arvet från partiets pionjärer måste förvaltas och förvaltas väl. Socialdemokratin får aldrig glömma de undansatta, de som är utan arbete, de som inte har råd att betala sin hyra eller sitt tandläkarbesök. Att vara öppna för en invandringspolitik som aldrig får ge argument till dem som skiktar människor efter hud, religion eller språk. Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett måste.
Fattigdomen finns åter i vårt samhälle. Detta efter decennier av socialdemokratiskt maktinnehav. Något ett socialdemokratiskt parti aldrig får tolerera. En låt-gå-politik på detta område är att skära av de egna rötterna. Medelklassen klarar sig alltid, men inte de svaga.
Ja, inte bara det. Känslan av maktlöshet, att ingen ansvarig vill lyssna är säkert det allra värsta. Att besitta makten allt för länge är riskfyllt. Man glömmer att lyssna, att ta till sig, att vara solidarisk. Nu finns möjligheter till en ny politik som bygger något nytt på det gamla.
Vad vill socialdemokratin egentligen med sjukvården, med omsorgen och med skolan? Det är upp till Mona Sahlin och den nya partiledningen att formulera rättvisa och solidariska lösningar på dessa framtidsfrågor.
Att utveckla välfärden för alla får aldrig stanna av. Det måste till ett innehåll och ett innehåll som får människor att känna förtroende och trygghet. Regeringen Reinfeldt har lagt solidaritet och allas rätt till samma välfärd på hyllan, men hur ska socialdemokratin möta denna utmaning?
LO och socialdemokraterna är båda grenar av samma arbetarrörelse. Det var LO som bildade partiet. Därför är också de grundläggande värderingarna gemensamma. De borgerliga partierna, ivrigt applåderade från arbetsgivarhåll, vill gärna begränsa fackets roll och inflytande.
Historiskt har LO och socialdemokraterna alltid samarbetat. Det fackligt-politiska samarbetet är en unik styrka och kommer så att vara långt in i framtiden. Ett faktum som ingen borgerlig regering kan ändra på. Även på detta område är det viktigt att Mona Sahlin tar initiativ för att utveckla ett redan väl fungerande samarbete.
Göran Persson gillade inte visionärer. Han var en praktisk, handfast politiker, men vi behöver fler visionärer, fler lyssnare i dagens socialdemokratiska politik. Mona Sahlin står inför en stor utmaning.