"Gröna partiets främsta mål är att skapa kanaler och former för att medvetandegöra människor om nödvändigheten och möjligheten av den gröna samhällsomställningen. Eftersom det är ett parti vi talar om, så siktar vi även på att nå representation i kommuner, landsting och riksdag i samband med valet 2014."
Det låter som ett eko från Miljöpartiets början. Man var inte ett parti bland andra och siktade på representation i alla beslutande församlingar. Och MP har varit en framgångssaga. I dag är partiet riksdagens tredje största med 25 mandat.
Det har alltid funnits en spänning i Miljöpartiet. En falang menar att partiet måste kompromissa och kohandla, att man ibland måste rucka på uppfattningar och principer. Mest tydligt är väl att MP slopade kravet att Sverige ska lämna EU. Istället accepterar man medlemskapet och försöker göra det bästa möjliga. En annan falang vill hävda de rena, gröna principerna och värna partiets själ. Debattartikeln i SvD genomsyras av den senare falangens sätt att argumentera.
Har då de nya språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson anledning att vara oroliga? Nej, i varje fall inte beroende på att Gröna partiet har skapats. Man kan starkt betvivla att det finns utrymme för ett nytt grönt parti, mer fundamentalistiskt och mindre kompromissvilligt. Det är delar av en besviken minoritet som bildat partiet och de lär bli än mer besvikna efter röstsammanräkningen 2014.
Men ändå kan nog miljöpartiet känna en viss oro.
Socialdemokraterna har fått en ny ledning. Man kan anta att en del före detta S-väljare som röstade på MP i valet 2010 återvänder hem. Om Juholt med flera återupptar temat Det gröna folkhemmet ökar chanserna att attrahera avhoppare. Sedan är det väl realistiskt att räkna med att även det sargade Vänsterpartiet får en ny ledning som mer framgångsrikt kan konkurrera om MP-väljarnas gunst. Om Centern dessutom byter ut den ledning som förrått partiets gamla ideal, då ökar också pressen från höger.
I den svenska debatten har man i alltför stor utsträckning gjort MP:s framgångar till en personfråga. I första hand Maria Wetterstrand har rosats. Och visst är hon skicklig. Men De gröna har haft framgångar långt utanför Wetterstrands sfär. I bilstaten Baden-Württemberg, med drygt elva miljoner invånare, är Winfried Kretschmann från De gröna regeringschef; partiet passerade med knapp marginal Socialdemokraterna i delstatsvalet 2011. Det är bara ett exempel på De grönas framgångar i Tyskland. Kanske är det det ökade miljömedvetandet och många av de gamla partiernas stagnation som ligger bakom framgångsvågen runt om i Europa.
I Sundsvall kampanjade SSU och Grön ungdom inför valet 2010. Efter valet gjorde MP upp med högern. Ja, Gröna partiet har rätt i att en del miljöpartister är alltför intresserade av makten. Man drar sig inte för att öppna kommunalrådsdörren för en moderat. Det gäller att Fridolin och Romson inte går ned sig i dagtingandets träsk. Om det ska bli ett genomslag för grön politik och om det ska bli några MP-statsråd fordras att Socialdemokraterna gör ett bra val.