Mobbning är också politik
MOBBNING. I slutet av förra året kom en rapport om att många barn lider av ångest. Inget att förvånas över, men att beklaga och bekämpa. Var finns Sveriges krisberedskap för alla tusen och åter tusen barn som misshandlas i hemmet och mobbas i skolan? Vars liv är ett helvete på jorden.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Barn är inte bara utlämnade åt vuxenvärlden, de är också utlämnade åt varandra. Och barn och ungdomar kan vara infernaliskt elaka. Fullkomligt hänsynslösa. Empati är ingenting vi föds med. Empati måste förvärvas genom inlärning. En uppgift i första hand för hemmet, men också för dagis och skolan. I synnerhet när hemmet inte räcker till, eftersom föräldrarna aldrig själva fått medkänsla eller fått lära sig vad det innebär.
Nästan alla barn bär på en längtan att få börja skolan och få lära sig läsa, skriva, räkna. Förvärva kunskaper som ger inträde till en ny värld. Längtan kanske inte är fullt så stor och het numera, som förr då dagis inte fanns. Tyvärr blir skolstarten i flera fall inte en dröm, utan en mardröm och den kan vara hela skoltiden om inte den onda cirkeln bryts.
Under rubriken "I dag börjar helvetet igen" skriver Aftonbladet i måndagens tidning om att 20 000 elever mobbas varje dag i skolorna runt om i Sverige. Jullovet, som varit en frist, ett andningshål, är slut. Siffran 20 000 bygger på Skolverkets statistik.
Så många som var tionde elev ser mobbning som ett stort problem i deras skola. De sitter livrädda under lektionen i vetskap om att det snart är rast och då stundar obehagliga saker. Fysisk våld och psykiskt nedbrytande trakasserier. Den som sitter fylld av rädsla och obehag på lektionerna, som går till och från skolan med olust och som somnar och vaknar med svidande mage, kan inte tillgodogöra sig undervisningen. Du är blockerad. Helt upptagen med att tänka ut hur du ska kunna undkomma dina plågoandar.
"Det är fullständigt oacceptabelt att så många barn far illa i skolan", säger Mona Bergman, undervisningsråd på Skolverket till Aftonbladet och det är inte svårt att hålla med. Inte bara åren i grundskolan går till spillo, hela livet påverkas. Dina utsikter att få bli den du hade resurser till att bli, krymper högst väsentligt. En del barn orkar inte. De tar livet av sig. Det kan aldrig, aldrig accepteras.
Politiker pratar gärna om att barnen kan för litet och att skolan är för dålig på undervisning. Den borgerliga alliansen har nyligen avgett en regeringsdeklaration om deras drömskola. Ingen av dessa stora tänkare tycks ha någon listig plan för hur mobbningen ska motverkas. Hur skolan ska bära sig åt för att eleverna ska komma dit i förvissning om att här är jag trygg.
Senaste påhittet är att införa någon sorts legitimation för lärare - auktoriserade och icke-auktoriserade. Så stolligt. Har vi inte redan klassificeringen "behöriga" och "obehöriga"? Visst behöver skolan skickliga lärare, men det finns säkert redan många av den sorten i den svenska grundskolan. På det området råder knappast någon brist.
Vad skolan mer behöver är fler äldre tonåringar och vuxna som finns bland eleverna och kan ge stöd både under lektioner och raster. Som ser barn och ungdomar som mobbas och har det svårt och kan hjälpa till att sätta stopp för trakasserier och lidande.
Mobbning är inget specifikt storstadsproblem. Det är lika illa i medelstora städer, i mindre samhällen och på landsbygden. Elever som inte får hjälp av sin skola eller kommun, ska göra anmälan till Skolverket som då griper in och ger kommunen sex till åtta veckor på sig att ågärda problemet. Fridhemsskolan i Arvidsjaur har två anmälningar på sig till Skolverket. Det är inte berömvärt, men det finns säkert många fler skolor som gjort sig förtjänta av att hamna i Skolverkets statistik.
En rejäl diskussion i alla klasser i hela grundskolan om mobbningen och vad den ställer till med vore en utmärkt start på vårterminen 2006 och skulle lätta på ångesten hos många elever. Börja gärna på dagis. Det kan vara en god framtida investering. Förmågan att leva sig in i lidande och förstå hur det känns att ständigt gå omkring med rädslan grävande i maggropen är ett ämne som absolut platsar i undervisningen.