Miljöpartiet saknar profil
KONGRESS. Klimatfrågan blir inte oväntat huvudtemat för miljöpartiets kongress som inleds på torsdag nästa vecka. Partiet har haft svårt att hävda sig sedan den borgerliga alliansen tog över regeringsansvaret.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Kongressen kan kanske vända trenden. Miljöpartiet kan få ut sitt budskap och att Sverige ska minska koloxidutsläppen med 80 procent till 2050, men konkurrensen om de miljöintresserade väljarna är stor. Numer talar till och med statsminister Fredrik Reinfeldt miljöpolitik. Om än på halvfart.
Sedan finns det frågor som alltid dyker upp när miljöpartiet kongressar. Det finns faktiskt en växande opinion inom miljöpartiet för att acceptera det svenska medlemskapet i EU. Vid förra kongressen vann den majoritet inom partiet som vill verka för att Sverige lämnar den europeiska unionen, men det fanns också andra röster.
Miljöpartiets inställning till EU tycks på många sätt ha hamnat i samma byrålåda som socialdemokraternas krav på republik. Det finns där, men tas inte på riktigt allvar.
Miljöpartiets ställningstagande mot det svenska EU-medlemskapet har dessutom haft marginell politisk betydelse. Partiet har inte lyckats locka fler EU-motståndare till sina led utan har fortsatt svårt att locka nya väljargrupper, vilket opinionsmätningarna visar, där partiet stadigt pendlar mellan 5-6 procent. EU-medlemskapet är inte längre en fråga som engagerar människor så häftigt. Något som inte minst Junilistans misslyckade riksdagsval visade.
En annan ryggsäck för ett närmare samarbete med socialdemokraterna inför valet 2010 är arbetsrätten, där partiet tidigare lierat sig med högeralliansen. Inte minst vad gäller turordningsreglerna i småföretag, vilket fått ledande företrädare för LO att gå i taket.
Tack vare miljöpartiet har vi i dag en arbetsrättslagstiftning som ger företagare med mindre än tio anställda rätt att avskeda utan att ta hänsyn till turordningsreglerna. En förändring av lagen, som det visat sig, framförallt drabbat kvinnor, både yngre som är gravida, och föräldralediga liksom äldre som körs ut i arbetslöshet under sina sista år på arbetsmarknaden.
Ett problem för miljöpartiet är att man kan uppfattas som oklara och både på den borgerliga kanten som på den socialdemokratiska. Skicklig taktik och maktspel räcker inte alltid för att nå resultat. Även om de båda språkrören Peter
Eriksson och Maria Wetterstrand var för sig är duktiga i dessa färdigheter
Vissa utspel sker förstås för de massmediala gallerierna, och för att rycka upp den egna krympande väljaropinionen. Därför är det inte förvånande att miljöpartiet anstränger sig för att till varje pris synas och höras. Då blandas allt från smått populistiska förslag till mer verklighetsanknutna, men så ska det kanske vara för att försöka tända det egna partiet till de stordåd som säkert behövs för att miljöpartiet ska lyfta från det femprocentsparti man är i dag.
Förutsättningarna finns förvisso. Det finns ett drag av anarkism i miljöpartiets sätt att agera. Särskilt vid kongresser. Samtidigt tycks partiet bejaka en tydligt vänsterprofil i frågor som gäller välfärd och samhällsekonomi. I en starkare miljöprofil och en tydligare rättviseprofil har partiet sin nisch.