Miljöpartiet lockar allt fler
Miljöpartiets håller just nu kongress i Uppsala. Med stadig framgångsvind i ryggen. Detta i en tid då alla partier vill positionerna sig inför den kommande valrörelsen. Med Maria Wetterstrand, som ett av partiets språkrör, har partiet en frontfigur som allt fler lyssnar till. Även om inte Peter Eriksson ska underskattas.
Maria Wetterstrand har växt fram som Miljöpartiets frontfigur även om inte Peter Eriksson ska underskattas. För en rödgrön valseger den 19 september är partiets framgångar viktiga.
Foto: Staffan Claesson
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Historiskt har Miljöpartiet varit tillväxtfientligt, men med människors miljöengagemang har vinden vänt. Miljöfrågorna är viktiga.
Något som ger positiva vibbar för språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson. Allt medan allt fler människor känner sig vilsna i den verklighet som den höga arbetslösheten skapat. Och i det utanförskap som ökat under högeralliansens regeringsinnehav.
För Miljöpartiet har utveckling i partiopinionen varit positiv det senaste halvåret, och man är i dag i väljaropinionen Sveriges tredje största parti. Bra jobbat.
Tidigare hade Miljöpartiets ställningstagande mot ett svenskt EU-medlemskap kanske haft viss politisk betydelse. Om inte annat för de allt färre som i dag fortfarande säger nej till ett svenskt EU- medlemskap, och sökt ett parti för sin linje. Nu återstår bara Vänsterpartiet som EU-motståndare. Miljöpartiet är efter interna konvulsioner för ett EU-medlemskap. Något som man säkert vunnit på.
EU är dessutom inte längre en fråga som engagerar människor nämnvärt. Både Peter Eriksson och Maria Wetterstrand ser EU som en möjlighet. Inte minst för framtidens miljöpolitik. Eller som det heter på nysvenska, och i Miljöpartiets argumentation: "A green new deal". Gott så.
Åren med samverkan kring budgetar under den förra Socialdemokratiska regeringsperioden har visat att de tre samverkande partierna i den rödgröna alliansen har lärt känna varandra. Vetskapen om blindskären i ett förhandlingsspel är vid det här laget hygglig hos samtliga inblandade. Det har gått bra att komma överens. Något som man nu byggt vidare på inför höstens val.
Det är förståeligt att både Vänstern och Miljöpartiet vill finnas i en förhoppningsvis kommande rödgrön regering. Politik är makt och då är samarbete alltid något att sträva efter. I backspegeln är det sällsynt med en regering i vårt land som ensamt och med egen majoritet haft makten. I kompromissernas Sverige måste samarbete till.
Nu har den rödgröna alliansen ett tufft jobb framför sig. Det gäller att övertyga om styrkan i ett solidariska samhället. Mona Sahlin, Peter Eriksson, Maria Wetterstrand och Lars Ohly har alla möjligheter att lyckas, men då gäller det att vara tydliga och lyhörda för vad människor i grunden vill, då menas inte dem som bor i Stockholms innerstad. Utan alla vi som finns utanför storstaden.
Otryggheten och klyftorna mellan fattiga och rika får inte fortsätta att växa. De senaste åren har det blivit allt dyrare att vara fattig.
Problemen med en orättvis fördelningspolitik är dessutom så uppenbara.
Det leder till en urholkning av samhällssolidariteten, och till att allt fler människor passiviseras. Vi upplever ett samhälle som splittras.
De rödgröna, med Miljöpartiet som en mycket viktig del, har alla möjligheter att förändra denna verklighet.