Miljöpartiet en politisk skvader?
OSÄKERT. Just nu pågår Miljöpartiets kongress i Skövde. Detta i en tid då svensk ekonomi befinner sig i en djup kris. Vad Miljöpartiet anser om framtidens välfärd och arbetslöshet vet vi föga. Numera ställer man upp för EU, men ställer man helhjärtat upp för välfärden och fackliga rättigheter?
I helgen håller Miljöpartiet kongress i Skövde. Då finns möjlighet för de båda språkrören, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson, att tydliggöra var partiet står i politiken.
Foto: JONAS EKSTRÖMER / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Till detta kan läggas att Miljöpartiets snabba engagemang i den rödgröna alliansen byggde på att vänsterpartiet skulle hållas utanför. Nu tvingades Mona Sahlin efter en rad märkliga turer ta upp Lars Ohly i sällskapet, och sedan dess har det gnisslat i trepartisamarbetet i flera frågor.
Ett aktuellt exempel på detta är att Miljöpartiets Peter Eriksson snabbt sågade S-kravet på att återinföra förmögenhetsskatten, vilket den socialdemokratiske ekonomiske talespersonen Thomas Östros tydligt förordat. Skattens vara eller icke vara kan ses som en obetydlig symbolfråga, men är trots allt en viktig markering för ett rättvisare samhälle.
Så Ibland undrar man hur samarbetet mellan de tre rödgröna partierna egentligen fungerar. Genom att hantera en fråga så avigt som Peter Eriksson gjort vad gäller förmögenhetsskatten blir man ett lätt byte för högeralliansens raljerande kommentarer. Då är det bättre att hålla truten.
Klart är att många socialdemokrater, inte minst här i Norrbotten, är misstänksamma mot Miljöpartiet, som knappast rosat marknaden när det gäller arbetsrätten eller synen på fackföreningsrörelsen. Den fackliga kritiken mot Mona Sahlins uppgörelse med Miljöpartiet var tydlig i höstas. Även om den tonats ner över tid.
Då fanns kritik både från LO: s ordförande Wanja Lundby-
Wedin och från en rad förbundsordföranden. Sekos ordförande Janne Rudén och Handels ordförande Lars-Anders Häggblom skrev i en gemensam debattartikel att Socialdemokraterna borde ta ett steg åt vänster istället för att tillsammans med Miljöpartiet ställa in sig i den av partier så tätbefolkade mittfåran.
Därtill var många unga socialdemokrater kritiska. Fem SSU-distrikt, med Malmödistriktet i spetsen, gick till hårt angrepp mot Miljöpartiet och S-ledningen och frågade sig varför inte de socialdemokratiska partimedlemmarna fick vara med och säga sin mening om det samarbete som i dag är politisk verklighet, och som ska verka både över valet 2010 och ytterligare en tid framåt.
Sedan är det hyggligt av Peter Eriksson att han har betonat att relationen till Mona Sahlin är "väldigt bra", men också att Lars Ohly är "ganska trevlig". Vad som slutligen kommer ut av dessa relationer får framtiden utvisa. För Miljöpartiet har i alla fall utvecklingen hittills varit något positiv. I opinionsmätningarna har man fått allt fler sympatisörer. För Mona Sahlin och (S) har vi sett det motsatta.
Tidigare hade Miljöpartiets ställningstagande mot ett svenskt EU-medlemskap haft viss politisk betydelse. Om inte annat för de allt färre som i dag fortfarande säger nej till ett svenskt EU-medlemskap, och sökt ett parti för sin linje och då fanns Miljöpartiet på plats. Nu återstår bara Vänsterpartiet som stöd. Miljöpartiets omtag vad gäller EU har man säkert vunnit på.
EU är dessutom inte längre en fråga som engagerar människor så häftigt. Både Peter Eriksson och Maria Wetterstrand ser EU som en möjlighet. Inte minst för framtidens miljöpolitik. Eller som det heter på nysvenska, och i Miljöpartiets argumentation: "A green new deal". Gott så.