Miljarder i madrassen
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
En förutseende bankledning har beslutat att lägga pengarna i en särskild hög för sig. SEB sägs gå mot sitt sämsta resultat på tio år. Stämmer det blir årets vinst 300 miljoner kronor lägre än årets bonusar. Ett vinstras på 8,5 miljarder kronor. På ett år. Här kan behövas några miljoner extra att torka tårarna med och snyta sig i.
Finansminister Anders Borg känner sig provocerad. Han har ju tydligt sagt ifrån och välsignat ett uppstramande ramverk. "Det är ett väldigt stramt ramverk och det tror jag i grund och botten är bra", säger Anders Borg i en kommentar till SvD apropå SEB:s bonusplaner.
Det kan han ju tro. Bankerna bryr sig föga. SEB är inte ensam om att hålla fast vid bonusar, trots kris och elände och behov av statliga garantier. Halvstatliga Nordea tillhör dem som hänger på. Om inte riksdag och regering klarar av att få de egna att rätta in sig i ledet, vilka händer tror de sig då ha med Wallenbergarnas bank?
Dessutom; sätten att berika sig är många. Bonus är bara ett. SEB:s vd Annika Falkengren avstod från bonus 2008. Ändå deklarerade hon för 20,2 miljoner kronor i inkomst av tjänst. Nästan tre gånger grundlönen på sju miljoner.
Ramar och regler är till för att kringgås. Juristkåren tillhandahåller sherpas som hittar omvägarna och kryphålen. Mer handfasta åtgärder vill till. I Frankrike har högerregeringen ledd av president Nicolas Sarkozy infört straffskatt på bonusar. En väg också Storbritanniens labourrgering valt i försök att reformera finansmarknaderna.
President Barack Obama lanserar en ny bankavgift, som ska dra in upp till 120 miljarder dollar för att täcka de förluster USA:s regering gjort då den med skattemedel räddat banksystemet undan kollaps.
I Sverige, där vi vant oss vid att det är medborgarna som reder upp bankernas haverier som kunder och som skattebetalare utan att få någonting tillbaka, är det bara Vänsterpartiet som vill följa Frankrikes och Storbritanniens linje. Borg vill inte prata om sånt som straffskatt och återbetalning. Han viftar med hot om ännu stramare bonussregler om inte bankerna lyder. Oj, så rädda de ska bli.
Robert Weil har anvisat en, för att komma från en finansman, annorlunda väg bort från den samhällsfara excesserna på finansmarknaden utgör. Med en jämlikare fördelning av det kapital som arbetas ihop skulle löntagarna ha pengar på fickan, eller för all del på banken, och slippa låna till sin konsumtion, medan ett fåtal likt Joakim von Anka badar i pengar.