Ett vanligt samtalsämne bland oss som var med på 1900-talet är hur folk klarade sig utan mobiltelefoner.
I dag är ett liv utan täckning eller alerta batterier till samtalsdosan näst intill omöjligt. Samhällets olycksbarn är de figurer som (ofta med rötter i 1800-talet) har med sig mobilen, men inte slår på den "förrän jag behöver ringa".
Svaret på frågan hur vi klarade oss är förstås delvis att vi planerade våra liv lite bättre. Den yngre generationen - som inte kan använda en hederlig gammal telefon med nummerskiva ("petmoj") - lever i en annan tidsuppfattning och ser världen som ett slags episodiskt kaos.
Framtidsplanering är inte nödvändig, allt kan ske simultant, Just In Time. Det är ju bara att ringa.
Men förr i världen så fick framtidsplanerna göras upp i god tid innan. Olika katastrofscenarier utarbetas i den händelse det inte gick som beräknat. Och om det inte funkade, då kunde alla ringa hem till Benkes morsa och höra om det var några meddelanden om var grabbarna befann sig ...
Huvudregeln var att information måste hanteras försiktigt och diciplinerat.
Men, och här kommer själva poängen, den nya tekniken har upphävt dessa restriktioner. Det har gjort att vi ringer och messar en massa mer än vi förr skickade information. Den disciplinerade användningen av information behövs inte längre.
Innan mobiltelefoner och datorer så var vi mycket mer sparsamma med att skicka budskap till varandra. Det var bara central information som överfördes. Viktiga fakta. Sådant som var grundläggande.
Men när den nya tekniken kom, så blev det plötsligt möjligt att hundradubbla alla meddelanden. Utbyta funderingar. Ange känslor. Föra över kommentarer. Ur vilket sedan fakta får vaskas fram. Konsekvensen av detta är insikten om att informationsmängden ökar med möjligheterna att utbyta den. Det kommer därför alltid att vara en brist på utrymme att hantera allt brus, både när det gäller bandbredd och tid.
Våra postboxar kommer att vara överfulla och ett överflöd av kommentarer på Facebook att hantera.
Ju mer information som flödar, desto mindre kunskap har vi. Ty kunskap är den typ av information som behövs för att fatta konkreta beslut. Om vi inte hittar det vi söker, utan blir översköljda av olika uppgifter så drabbas vi av beslutsångest.
En annan konsekvens är att den nya tekniken inte kommer att ersätta de vanliga sociala gemenskaperna eller arbetsplatserna. Ju mer kommunikationsteknik, desto större städer, fler resor och svårare att bo anständigt i glesbygd.
Den nya tekniken har inte inneburit att städerna minskar i betydelse, tvärtom. Ju fler "vanliga" sociala kontakter folk har, desto mer kommunicerar dem med mobil och dator. Trots alla möjligheter att hålla digitala sammanträden så fortsätter folk att flyga kors och tvärs. Vi ser nu ett språng in i ett urbaniserat samhälle där landsbygden blir mer och mer marginaliserat, förutom när folk ska på sina sommarnöjen, idka äventyrsresor eller anskaffa energiresurser.
Kanske var mobilen därför dödsstöten inte bara för den sparsamma informationens disciplin på 1900-talet, utan också för visionen om att Hela Sverige Ska Leva.