Volvo Personvagnar kommer att drabbas, eftersom de två bilföretagen samarbetat om just underleverantörer och deras högteknologiska kompetens.
Sverige har haft ett bilföretagskluster som nu hotas av att brytas upp och kan komma att raseras. Forskning och utveckling inom bilområdet drabbas. De nya modeller av Saab som varit på gång stoppas. Någon räddningsplanka finns inte inom synhåll.
Dessutom har det länge varit känt att varken moderbolaget, GM, eller Saab Automobile har kunnat överleva av egen kraft utan att kapital måste skjutas till utifrån. Det är inte svårt att förstå att GM i det läget försöker att bli av med Saab, var sig det handlar om att lägga ner eller att klä upp företaget för försäljning. Nu blev det nedläggning.
Nu när varken GM eller staten tar något ansvar för Saab framtid så hamnar "Svarte-Petter" hos underleverantörerna, som får ta smällen. Liksom 3 500 anställda i Trollhättan.
Högerregeringen låter en tung del av svensk fordonsindustrin nu fasas ut. Det är inte genom populistiska uttalanden som läget förbättras för de tiotusentals svenskar som i dag blir arbetslösa och tvingas leva på allt för låga a-kasseersättningar. Fredrik Reinfeldt lär få svårt att övertyga de många familjer som nu kommer att drabbas av arbetslöshet och utanförskap, att han och hans regering fört Saab-affären på ett skickligt sätt för att rädda jobben åt tusentals svenskar.
Regeringen har haft lång tid på sig att skapa en handlingsplan för hur Sverige på bästa sätt ska kunna hantera krisen i fordonsindustrin. Man borde redan för mer än ett halvår sedan ha kunnat förstå att Saab hotades av nedläggning. Visserligen har regeringen utlovat 28 miljarder kronor i stöd, men inga pengar har betalats ut. Varför?
Volvo Personvagnars läge är också osäkert. Volvo PV slåss på en marknad med överkapacitet och ägs av ett företag som självt har stått på konkursens brant, men förhoppningsvis är förutsättningarna för Volvo PV att överleva ändå fortsatt hoppfulla om än inte helt övertygande.
Även i den de övriga fordonsindustrin, det vill säga AB Volvo och Scania som producerar lastbilar och bussar samt i Volvos fall också entreprenadmaskiner är läget kärvt. Men dessa företag är ledande på världsmarknaden och befinner sig i ett helt annat konkurrensläge än personbilstillverkarna.
Samtidigt är det inte alltid fel att staten tar ägaransvar för att rädda företag. Ett lysande exempel är räddningen av den svenska stålindustrin på 1970-talet. De tre största järnverken inom handelsstålet, NJA, Oxelösund och Domnarvet slogs ihop till Svenskt Stål Aktiebolag, SSAB, när staten tog över de privata Oxelösunds och Domnarvets järnverk.
Alla politiker, inte minst Maud Olofsson, talar numera om hur viktigt det är att med åtgärder som minskar energislöseriet, och utvecklar förnyelsebara energikällor samt alternativa drivmedel som kan forma en ny industriell utveckling. Menar man allvar med detta borde alla satsningar på att rädda jobb eller skapa nya arbetstillfällen ha den inriktning. Men detta har vi inte sett mycket av. Mer än Saab står på spel med en passiv näringsminister.
Allt talat nu för att biltillverkaren och varumärket Saab går i graven. Tusentals människor kommer att drabbas. En sällsynt dålig julklapp.
Saabs vd Jan Åke Jonsson, näringsminister Maud Olofsson och statssekreterare Jöran Hägglund under presskonferesen i Trollhättan efter GMs beslut om att lägga ner Saab Automobile.