Medlemsdemokratin är partiets livsnerv
VALFÖRLUSTEN Eftervalsdebatten inom socialdemokratin lyckas inte ta någon riktig fart trots att en extrakongress med största säkerhet står inför dörren under nästa år. En kongress där partiets möjligheter att återfå väljarnas förtroende för lång tid framåt står på spel.
Den socialdemokratiska partiledningen borde ställa sina platser till förfogande, som ett led i den eftervalsprocess som Socialdemokraterna nu måste genomgå, så att medlemmarna har möjlighet att utkräva ansvar för valnederlaget.
Foto: FREDRIK PERSSON
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
"Det finns en elefant i rummet hos Socialdemokraterna. Den står där och viftar med öronen. Ingen låtsas om den. Men den gör att det blir trångt och svårt att röra sig, och ger en konstig lukt." Hon skrev vidare: " Faktum är att inte en enda ledande socialdemokratisk politiker har ställt sin plats till förfogande. Faktum är att det inte förs någon öppen debatt om ansvar och ansvarsutkrävande för valförlusten. Lyssnar man på det interna snacket i partiet så går det ungefär så här: Partiet har inte råd med en uppslitande personstrid, vi behöver fokusera på politiken. "
Karin Pettersson har rätt i sin analys. I eftervalsdebatten går man som katten kring het gröt och ingen vågar säga det som de flesta tänker, att ansvar måste utkrävas. Men det är inte särskilt konstigt med tanke på hur det socialdemokratiska partiet förändrats under de senaste decennierna. Partiet har genomgått en professionaliseringsprocess där folkrörelseförankringen alltmer kommit att ersättas av ett uppifrånochner-perspektiv med utgångspunkt i en allt större maktkoncentration.
Tidigare utgick makten i partiet från medlemmarna i landets alla S-föreningar. Det var en långtgående medlemsdemokrati där partiets grundpolitik mejslades fram på tusentals möten runt om i vårt land. Så är det inte numera. Den levande medlemsnära demokratin lyser på alltför många håll med sin frånvaro och makten har övergått till en liten klick som utgör såväl partiets ledning som partiets
yttersta företrädare i kommuner, regioner och i riket.
Faran i detta är att medlemmarna upplever att det inte är någon idé att engagera sig och att besluten fattas i något forum eller sammanhang som man som medlem inte har tillträde till. Fortsätter medlemmarna att uppleva denna maktlöshet och detta utanförskap är steget till att inte heller rösta på partiet inte särskilt stort. Risken finns att de senaste två valresultaten i alla fall till viss del går att förklara på detta sätt.
I rörelser där maktkoncentrationen är stor riskerar tystnaden att breda ut sig. Ingen vågar ifrågasätta den förda politiken, eller utkräva ansvar av de ledande företrädarna. Det interna klimatet tillåter helt enkelt inte detta.
Men det finns lysande exempel på motsatsen, orter där medlemsdemokratin hålls levande och där medlemmarna fortfarande står i fokus. Piteå är ett lysande exempel på detta. S-föreningarna bedriver aktiviteter som medlemmarna upplever det som meningsfyllt att delta i samtidigt som även arbetarekommunen på många sätt också står medlemmarna nära och även strävar efter att möta medborgarna i deras vardag. Resultatet av detta syns i partiets starka ställning i kommunen, och de goda valresultat man uppvisar.
Partiets ledning borde därför genom konkret handling visa att det finns ett verkligt tillåtande klimat inom det socialdemokratiska partiet i dag. Mona Sahlins erkännande av valförlusten på valnatten och tillsättandet av kriskommissionen var steg i rätt riktning. Men ska en riktigt grundlig och ärlig eftervalsdebatt kunna genomföras måste partiledningen ställa sina platser till förfogande så att medlemmarna verkligen känner att de har rätt att utkräva ansvar. Då kan ingen i efterhand hävda att partiet inte tog valförlusten på allvar. Detta skulle också stärka den interna partidemokratin och göra att partiet går stärkt ur detta valnederlag. Så ta chansen Mona. Ställ din plats till förfogande. Det har du allt att vinna på.