Matstrejk och solidaritet
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Äcklig var ordet och det sa barnen givetvis inte bara till varandra. Missnöjet luftades även hemma hos far och mor och snart nådde kritiken fram till "tanterna" i matbespisningen som kände sig vanärade, klagade hos lärarna och troligen hotade att lägga av, om inte kritiken upphörde. Det slutade med att vi, skolbarn fick oss en rejäl åthutning av fröknar och magister och dömdes att gå och be mattanterna om ursäkt. Och så var den konflikten ur världen.
Gnället på maten i femtitalets byaskola är inte att jämföra med aktionerna mot den kost som serveras i Piteå kommuns skolor vårterminen 2009. Inte heller lär standarden på maten vara jämförbar. På gott och ont. Säkert finns på matsedeln det som smakar bättre nu än då, men nu är det inte fråga om att jämföra dagens skolmat med förra århundradets utan med den som serverades förra året. Försämringen är av allt att döma omfattande. Eleverna matstrejkar och får såväl lärarnas som kökspersonalens stöd.
Nyttig mat är inte alltid god och god mat är inte alltid nyttig. Det optimala är nyttig, god med aptitretande doft och utseende. Så kan det också vara om förutsättningarna finns. Dessvärre har mat prioriterats ned till något nödvändigt ont som statistiskt sett, utsmetat över en viss period, ska fylla ett visst uppsatt näringsbehov till lägsta möjliga kostnad. Ibland tycks en nationell jättegryta varifrån dagens rätt körs ut till förskolor, skolor, äldreboenden och sjukhus vara det optimala. Ur kostnadssynpunkt.
Piteå kommun måste spara, därav det minskade kontot för skolmaten. Mat som kastas är emellertid vansinnigt dyr, oavsett vad den kostat i inköp. En jättedålig affär. "Ät upp maten. Tänk på de svältande barnen i Afrika". Visst, men det är inte särskilt shyst att lägga hela den vita, välmående världens skuld till Afrikas svältande på skolbarnen som kväljs av den mat vuxna bestämt att de ska äta, medan de själva väljer annat käk.
Barn och ungdomar ska ha bra mat. Det är viktigt för att både orka växa och hänga med i undervisningen och fysiska aktiviteter. Dock kan man inte låta bli att fundera över vad de skolmatstrejkande barnen äter istället. Förhoppningsvis får alla i sig någonting, även de som varken har mat eller pengar till mat med sig hemifrån. Om inte torde en och annan vara svimfärdig innan skoldagens slut. Strejkbrytare vill ju ingen bli.
Att dra igång en strejk innebär också att man tar på sig ett visst ansvar för dem man uppmanar att strejka. I det här fallet se till att ingen i gruppen behöver gå hungrig. På det sättet blir en strejk inte bara en protestaktion, utan också en värdefull lektion i solidaritet.