Marxisten som trodde på tomtar
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Förmodligen hade jag läst slut på allt jag haft med mig på svenska och tänkte det fick duga med något på danska.
Det visade sig lätt - jag hade förstås också övat mig en del innan, i tidningar som Politisk revy och Information.
Hans Scherfig var inte alldeles obekant för mig. "Den försvunne ämbetsmannen" hade jag redan läst i svensk språkdräkt utan att den gjort något större intryck.
Det gjorde "Det forsömte forår". Det avklarnade språket, den vassa satiren och den beska vidräkningen med ett livsförnekande skolsystem som är bokens själva grundtema - jag föll direkt.
Scherfig är inte för inte en av Danmarks allra mest lästa författare. Redan då hade "Det forsömte forår" kommit ut i mer än
170 000 ex. Sen dess har det blivit ännu fler och det är också en bok som gjort avtryck både i dansk skolpolitik och det danska språket.
Lektor Blomme är mer än namnet på en av bokens huvudpersoner, i Danmark är det också ett pedagogiskt skräckexempel, ungefär som Caligula via Stig Järrels tolkning i filmen "Hets" blivit hos oss.
Att Hans Scherfig vunnit så många läsare är inte konstigt. Ofta en kriminalintrig i botten; ett mord, ett mystiskt försvinnande. Därtill humorn; han är en stillsam men skoningslös gisslare av borgerligt själsliv. Samma stilgrepp går igen i flera av hans romaner, ofta också samma personer.
Att kalla honom politisk författare är en underdrift. Scherfig ingick i kretsen kring den radikala tidskriften Plan, anslöt sig tidigt till kommunistpartiet, förblev trogen medarbetare i partitidningen Land og folk och tillhörde rentav DKP:s högsta ledning ett antal år. Hans trofasthet mot Moskva kunde, sas det, tävla med katolska prästers gentemot påven.
Som kommunist råkade han förstås illa ut under den tyska ockupationen, internerades men undkom ett värre öde tack vare att han befann sig på sjukhus när fångtransporterna till Tyskland inleddes.
Om ockupationsåren handlar också "Frydenholm", en svidande uppgörelse med det officiella Danmarks undfallenhet mot nazismen.
Scherfig har ibland kallats "stalinistisk humanist", en etikett som, för att citera hans levnadstecknare Arne Hardis "osar av motsägelser". Det som står kvar är förstås heller inte politiken utan böckerna.
Konfunderad blir den som jämför författarskapet med hans måleri. På Scherfigs tavlor lyser satiren och samhällskritiken med sin frånvaro; här framträder idyllikern, den fantasifulle djur- och
naturskildraren.
Hans marxism hindrade honom heller inte att tro på tomtar. I en intervju i Arbetet 1974 modifierade han detta dock till att han mest velat försvara dem; de behandlas så illa i det kapitalistiska samhället ...
Scherfig var född 1905. Att både det danska kommunistpartiets och Sovjetunionen skulle upplösas innan århundradet var slut hade han nog aldrig kunnat föreställa sig. Nu slapp han uppleva det,
eftersom han avled redan 1979.
Flertalet av hans böcker är översatta till svenska och är väl värda att bekanta sig med. Bra sommarläsning, kort och gott!