Människors lika värde
CITAT. "En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteer att göra. Att gradera människor med en sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde".
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I hela den rika västvärlden försöker länderna på olika sätt förhindra människor under flykt från att få en fristad. Vi har senast sett de desperata asylsökande afrikaner som försökt ta sig till Spanien eller Italien i båtar som dödar lika många som i bästa fall kommer fram till det efterlängtade målet., där de sedan oftast avvisas efter en långvarig lägervistelse under miserabla förhållanden. EU har byggt en ny järnridå mot oönskade invandrare.
Det finns internationella regler för de mänskliga rättigheterna, där det framgår att alla människor bland annat har rätt till politisk asyl i ett annat land. Konventioner som så gott som varje land skrivit under. När det sedan kommer till kritan tycks det dock bli allt svårare för den rika världen att leva upp till dessa förpliktelser. Och om de rika sviker, sviker snart också de fattiga.
Sverige kan inte slå sig för bröstet för att bedriva en liberal flykting-och invandrarpolitik. Minsta lilla lagrum utnyttjas för att neka människor uppehållstillstånd eller asyl.
Nu har vi äntligen gjort oss av med Utlänningsnämnden. När Utlänningsnämnden inrättades 1992 skedde det framförallt för att avlasta regeringen från de mest besvärliga asylärendena. Sedan dess har nämndens verksamhet kantats av inhumanitet och inkompetens. Men arvet efter nämnden tycks leva vidare i den nya rättsordningen. Förmodligen beroende på att en övervägande del av domstolarnas jurister hämtats från den gamla och utslitna Utlänningsnämnden.
Nu har vi tre migrationsdomstolar. Vid en domstol sker muntliga förhandlingar. Den enskilde asylsökandens rättssäkerhet borde därmed öka. För det som verkligen behövs i dagens migrationspolitik är en domstol vars mål verkligen är att "prövningen sker rättssäkert och att verksamheten kännetecknas av humanitet och respekt för individens mänskliga rättigheter". Den citerade texten är hämtad från den gamla Utlänningsnämndens regelverk.
Frågan är om alla är lika inför lagen. I den slapphet som under åratal kännetecknat svensk flyktingpolitik har det nu visat sig att det är avgörande för den enskilde individen är vid vilken migrationsdomstol som ärendet hamnar.
I Göteborg får 38 procent av de sökande uppehållstillstånd. I Malmö 16 procent. I Stockholm är andelen låga 8 procent. I och för sig är det för tidigt att dra alltför långtgående skutsatser, men visst är det oroande med dessa diskrepanser. Domstolarna har bara jobbat i knappt fyra månader. Nu gäller det att följa den fortsatta utvecklingen av hur domstolarna fungerar i praktiken med yttersta noggrannhet.
Det är märkvärdigt, och helt förkastligt med dessa olika bedömningar. Tanken var att migrationsdomstolarna inträttades för att stärka rättssäkerheten för dem som sökte asyl eller uppehållstillstånd i vårt land. Nu tycks ändamålet, mer eller mindre ha blivit det motsatta. Den restriktiva tolkningen av utlänningslagen lever i högönsklig välmåga. De som söker skydd hamnar fortfarande i kläm.
Samtidigt är det förvånande är hur byråkratiskt och okänsligt ansvariga för svensk flyktingpolitik ständigt agerar. Inskränktheten bakom de fastställda administrativa rutinerna är ofta pyramidabel. Självklart ska det inte vara svårare att få asyl i Stockholm än i Göteborg.