Människor är bra att ha
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Man ser framför sig hur den samhällspolitiske chefen studerar det lilla barnet och säger: "Jaha, vad har vi för ett litet samhällsproblem som ligger här och sprattlar då?"
Inget killekill på magen, inget hälledudande tå töt man kan vaja, inget blrrp, blrrp. Ett problem som läggs till ännu ett problem är vad det är.
Och ett problem är hon möjligen också, människan, men eftersom hon nu finns och dessutom i så riklig omfattning är det väl lika bra att se henne som en tillgång. Det är ju människans behov som skapar sysselsättning och inkomster i en evig rundgång.
Kineser är det särskilt gott om och det har länge betraktats som världens största problem, men har nu vänts till världens största potential. Här finns billig arbetskraft och här finns miljoner och åter miljoner presumtiva konsumenter. För rika USA och rika Västeuropa är Kina drömlandet när det gäller tillverkning och export och mardrömmen när det gäller konkurrens. Då höjs genast klagande röster om låga skatter, låga löner, svaga anställningsvillkor, illojal konkurrens och krav på strafftullar.
Det är människans behov som håller världen igång. De vanliga människornas behov. Problemmänniskorna. Samhällets toppgarnityr med fantasilöner och fantasipensioner, de som besitter svenska och utländska gods och herresäten, har allt de behöver och mer därtill. De är väldigt svaga konsumenter. De mesta får de gratis därför att de har så hög lön. Det är det som är så konstigt. Att folk, som aldrig skulle ge en tia till en snubbe på dekis, gärna deltar i en insamling till kungens födelsedag.
Det är den vanliga människans enkla behov som gör att vissa kan bli omåttligt rika. Det gäller bara att komma på grejen. Ingvar Kamprad kom på den. Han har erövrat världen med monteringsfärdiga möbler i platta paket. Vid fyllda 80 är han Europas allra rikaste och på världskartan har han bara tre före sig. Och detta trots Sveriges hemska regler på arbetsmarknaden, hemska bolagsskatter och hemska arbetsgivaravgifter. Mannen måtte vara ett mirakel.
Tittade härom kvällen på "Dragons" i TV8. Ett program där uppfinnare försöker övertala ett gäng kapitalister att investera i deras produkter. En man med en vattenbesparande pryl att sätta på toaletten spolades hårdhänt. Det som öppnade dammluckorna var mannens berättelse att han försökt sälja sin vattensparare till ett företag som försörjde sig på att sälja vatten.
Bättre gick det för mannen med en utveckling av Rubiks kub, den där prylen man till sist bryter ihop över. Det behövde man inte med den här kuben. Lösningen gick att köpa för tio dollar. Drakarna var döimpade och till sist slogs tre stycken om prylen. En lågprispresent, med i stort sett oändligt underhållningsvärde, att ge till vem som helst, man som kvinna, ung som gammal, rik som fattig.
Således samhällspolitiker; nästa gång ni ser en folkhop, se den som en behövande sysselsättningspotential. Och tipsa regeringen.