Många ska dela på miljonerna
ÄLDREOMSORG. Regeringen Reinfeldt meddelade på måndagen att den satsar 1,35 miljarder på de äldre. Bra. Det innebär att alliansen fullföljer den äldresatsning som s-regeringen presenterade våren 2006 och som klubbades av riksdagen i juni. Frågan är hur långt pengarna räcker. Många ska dela och behovet är stort.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Som ett svar på Ida Sällströms klagan och den kvinnliga debattörens oro, presenterade samma dag äldre- och folkhälsominister Maria Larsson, kd, regeringens miljardsatsning på äldreomsorgen. Satsningen innebär att den borgerliga alliansregeringen fullföljer det program som socialdemokraterna, tillsammans med miljöpartiet och vänsterpartiet, lade fram i vårpropositionen i april och som klubbades av riksdagen i juni.
I de 1,35 miljarder kronorna finns också extrasumman 250 miljoner kronor som s-regeringen tog in i sitt budgetförslag i höstas. Höjningen ger 500 miljoner kronor i stimulansbidrag till ny- och ombyggnad av äldrebostäder. Det räcker inte långt.
Den dryga miljarden är en extrainsats jämfört med tidigare år och som innebär att anslaget till äldreomsorgen i år stiger med närmare två miljarder kronor. Allt för att höja kvaliteten i äldreomsorgen. Summan är maffig, men man ska komma ihåg att den ska delas mellan 290 kommuner plus landstingen. Överlägset mest går till Stockholms kommun, därefter kommer Göteborg och Malmö.
Pengarna ska delas av så många och räcka till så mycket och i förhållande till vad äldreomsorgen verkligen kostar kommuner och landsting är insatsen en spotta i havet. Allt som inte dras ifrån är trots allt en förbättring och höga ambitioner kan bara applåderas. Med den utlovade kvalitetskontrollen, och jämförelsen mellan kommuner och landsting, förutsätts att regeringen tänker se till att de högt ställda målen infrias.
Mer läkarvård, bättre mat, bättre rehabilitering, bättre koll på de äldres mediciner, bättre demensvård och tidigare utredningar. Roligare och mer innehåll i vardagslivet för de gamla både hemmaboende och de som bor på "hemmet".
Låter bra. Risken är att allting blir så stort och märkvärdigt att förbättringarna fastnar i utredningar. När det gäller vården fokuseras så starkt på läkare, ett bristyrke, men det finns mycket kunskap att tillgå inom andra vårdyrken. Eldsjälar med ideer och kunskap som inte nyttjas.
Ett exempel är undersköterskan Kathrina Nordell som med enkla skriv- och läsövningar lyfte dementa på Roknäsgården till oanade höjder. Projektet fick avbrytas. Kommer pengarna nu?
Farmaceuter är en annan yrkesgrupp som skulle göra stor nytta, både för hälsa och ekonomi, om de anlitades att gå igenom och rensa bland de äldres pillerburkar.
Nordmaling var försökskommun i ett projekt där sjuksköterskor fick ge information och råd om sjukdomar, kost och motion till äldre som bodde kvar hemma. Dödligheten bland de äldre halverades och behovet av akutsjukvård minskade med 75 procent. Strålande. Men det var ju bara ett projekt. Så rådgivningen tog slut och dödligheten och akutbesöken återgick till gammal nivå.
Att sådana här goda resultat inte lyfts fram och tas tillvara är underbetyg åt dem som har makt att påverka och förändra. Det vore välkommet med en större samsyn på samhällsekonomin. Mer samarbete mellan kommuner, landsting och stat. Allt ska ju ändå, i slutändan, betalas ur samma börs.