1990 hade våra dåvarande riksdagspartier tillsammans omkring 625 000 medlemmar. Nu är den den siffran mer än halverad. I dag domineras partierna allt mer av förtroendevalda för de måste ju vara med i ett parti för att vara valbara.
Det är inte bara Socialdemokraterna som har svårt att formulera en övertygande politisk strategi för dagens människor och deras problem.
Denna omsvängning har skett i takt med att partiets folkrörelseförankring gått förlorad. Beroende på den snabba förändringarna i vårt samhälle från stort till smått.
Ett regeringsparti har att se till hela landet och till samtliga medborgare. Då är det svårt att driva idépolitik, att ha visioner mitt i det vardagliga slitet. För att lyckas övertyga nya sympatisörer, och locka tillbaka de som flytt, krävs därför en rak politik som gör att människor känner igen sig i sin vardagstillvaro.
Nu ser jag utifrån min verklighet att skiljelinjerna mellan regeringens politik och oppositionens tydliggörs allt mer. Ett budskap så gott som något till dem som anser att tydliga vänster- och högervisioner försvunnit ur politiken och att allt klumpat ihop sig i en odefinierbar mittensörja.
Att skapa nya förtroenden är jobbigt. Inre minst i ett samhälle som tycks leta efter en identitet och där kollektiva lösningar på svåra problem om inte helt avvisas så ifrågasätts.
Från borgerligt håll ses Socialdemokraterna som orkeslösa och fyllda av motstridiga besked och missade möjligheter att profilera en ny politik medan högeralliansen i sin analys missat att människor trots allt strävar efter trygghet, riktiga jobb och välfärd.
Högeralliansen, vad som nu är kvar av denna, vill skära i välfärden; försämra sjukersättningen, försämra a-kassan, sänka skatterna för de som redan har det gott ställt och helst rasera kollektivavtalen.
Inget av detta kan socialdemokratin, eller fackföreningsrörelsen gå med på. Och detta måste därför tillsammans med jobben bli stora och helt övergripande frågorna inför 2018. Något annat gives inte.
Mycket återstår att göra. Samtidigt som regeringen med rätta slår sig för bröstet för att landets ekonomi går bra upplever alltför många att bristerna är stora inom skola, vård och omsorg. Ute i kommuner och landsting saknas resurser att gå vidare.
Till detta kommer en osäkerhet om den politiska situationen i stort.
Socialdemokraterna jobbar just nu i motvind, men i en förlig motvind.
Det finns potential inför valet 2018.
För många där ute är politiken och dess yttringar sannolikt ett osäkert gungfly. Utan fotfäste väljer kanske människor bort de traditionella partierna, vilket givit Sverigedemokraterna ett alltför stort svängrum, som de dessutom skickligt utnyttjar.
Alla vill vi ha makt över vår egen vardag. Även om de etablerade politiska partierna förlorar medlemmar, liksom de flesta andra organisationer, så är det politiska intresset stort bland medborgarna.
Frågan är hur kanalisera detta engagemang till den politiska vardagens problem och till det som berör och engagerar i en allt mer vilsen tid.