M mot s i evigt, amen
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Nu är det knappast socialdemokraterna som sätter dagordningen för vilka som får synas och höras. Det är media och media ägs till nära 90 procent av borgerligheten.
Moderaternas partisekreterare Sven-Otto Littorin sägs förneka att moderaterna har någon valstrategi, vilket låter som ett solklart fall av tjänstefel.
Nåväl. Inför valet 2002 hade moderaterna i alla fall en hemlig valstrategi som ganska snart blev offentlig, eftersom de råkade faxa iväg den till Piteå-Tidningens insändar- och debattredaktion. Förundrade betraktade vi texten och sa: "Ska dom verkligen ha in det här på Debatt?"
Lantisar förvisso, och inte lika smarta som stockholmare, något som nyligen fastslagits på DN:s ledarsida, insåg vi dock ganska snart att vi fått moderaternas hemliga valstrategi i våra journalistiska händer. Hoppsan! Litet fuskigt kändes det. Vi hade ju inte, som DN:s journalister grävt (kan det bli Guldspaden eller Bonniers Stora?), vi hade bara fått scoopet planterat mitt framför näsan. Av offret dessutom.
En smula led vi med moderaternas distriktsordförande Hans Swedell som faxat fel papper, han fick säkert en moderat åthutning från högkvarteret i Stockholm, men vi skrev. Moderaterna tänkte inte slösa bort tiden på att torgföra den egna politiken. Den egna politiken skulle få 20 procent av valarbetet och 10 procent skulle ägnas åt försvaret av densamma. Resten, 70 procent av valarbetet skulle ägnas åt angrepp på socialdemokraterna.
Lördagen innan faxet anlände förklarade Bo Lundgren, i Ekots Lördagsintervju, moderaternas svaga opinionssiffror med att media bara ägnade sig åt socialdemokraterna. Moderaterna kom inte fram med sin politik. Med hänsyn till detta undrade PT:s reporter om inte 20 procent på den egna politiken var tilltaget i underkant?
"Nej, det räcker. Medborgarna vet vad moderaterna vill. Sänkta skatter, bättre vägar, fler poliser, ordning och reda i skolan. Den här valrörelsen är det attack som gäller", svarade Swedell.
Det är möjligt, till och med troligt, att DN gjort socialdemokraterna en tjänst genom att publicera valstrategin. PR-strategen och mediatränaren Paul Ronge är förvånad över den uppriktiga tonen i dokumentet. Han hade "förväntat sig mycket mer av hejarklacksstrategi för att entusiasmera de stackars valarbetarna". Istället talar partiet om sina styrkor, svagheter, möjligheter och hot. Om att nagelfara sina egna brister och tillkortakommanden. Helt rätt, tror Paul Ronge.
Det trodde också en analytiker som satt med i SVTs Gomorronsoffa. Han hyllade socialdemokraternas självkritiska inställning. Det var något nytt. Något han aldrig mött hos moderaterna, varifrån han kom.
Hur är det ordspråket säger: När nöden är som störst, är hjälpen som närmast.