Lyft dem som har låga löner
LÅGLÖNESATSNING Lågavlönade kvinnor måste få det bättre. Den nya jämställdhetspott, som LO-förbunden enats om, kommer därför att väga tungt i nästa års löneförhandlingar lönekrav, men om den skulle slå igenom skulle det ändå dröja 35 år innan en servitris skulle komma ifatt en industriarbetarlön.
När kvinnodominansen ökar inom en yrkesgrupp blir löneutvecklingen snabbt sämre. Det ser vi i skolan och omsorgsyrkena.
Foto: Claus Gertsen /SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Fortfarande kan Sverige skryta med att ha fler kvinnor i arbetslivet, riksdagen räknas till en av världens mest jämställda och i regering finns fler kvinnor än något annat EU-land, men när det gäller lagstiftning på jämställdhetsområdet finns fortfarande mycket i övrigt att önska.
Tyvärr är det alltför sällan som de rena plånboksfrågorna tas upp när det talas om jämställdhet. Alltför många kvinnor är undansatta.
Jämställdheten är långt ifrån en realitet. Grabbigheten har fortfarande försteg i samhället.
Det vore därför bra om regeringen ansträngde sig för att gradera upp jämställdheten i sitt arbete. Det finns oerhört mycket att göra. Några exempel. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor fortsätter att öka.
Likalönsprincipen är knappast helig för dagens företag. Servicesektorn och merparten av den offentliga sektorn har de sämsta
arbetsmiljöerna.
Här dominerar kvinnor bland de anställda. Kvinnor med deltidsjobb missgynnas dessutom av det nya pensionssystemet.
När den stora sjukfrånvaron analyseras visar det sig, föga överraskande, att det är kvinnor som är hårdast drabbade. Då handlar det om kvinnor som fått slita hårt i den offentliga sektorns allt mer slimmade arbetsorganisationer, där allt färre ska göra allt mer utan att större inflytande över vare sig lönebildning eller arbetsinnehåll.
För att inte tala om alla dessa omorganisationer.
Den ambitiösa Kvinnomaktsutredningen, om nu någon nu minns den, visade med enkla medel hur långt det är kvar till ett jämlikt Sverige. Bara för att nå delmålet halva makten och hela lönen för landets kvinnor skulle det enligt utredningen, med dagens takt i jämställdhetsarbetet, ta cirka 150 år. Tablå.
Det krävs mycket och hårt arbete för att lyfta upp det offentliga lönerna, att skapa förutsättningar för kvinnor till fortsatt utbildning och kompetenshöjning. I dag får en barnsköterska eller undersköterska knappt 20 000 kronor i månaden i slutlön. En skamlig ersättning för ett ansvarsfulla arbetsuppgifter, men inte unika när vi tittar på lönesättningen för kvinnodominerade jobb. Snarare ett normalläge.
Det vore heller inte fel om jämställdhetsfrågorna fick större tyngd utifrån ett bredare samhällsperspektiv. Positionerna måste ständigt flyttas fram; i politiken, i arbetslivet och i familjen. För det är endast i det envisa och envetna vardagsarbetet som jämställdheten kan förverkligas.
Hushållen är trots lågkonjunkturen ändå optimistiska om den egna ekonomins utveckling under den närmaste framtiden. Då är tillskotten i den egna plånboken viktiga. En av förutsättningarna för att vi ska reda ut en lågkonjunktur är att den inhemska efterfrågan hålls uppe.
Då är det bra med låglönesatsningar. Då måste kvinnolönerna stå i främsta rummet.
Den kommande avtalsperioden måste innebära ett ordentligt steg mot en löneutjämning. Könet får aldrig betyda mer för lönesättningen än kunnande och kompetens. Inte ens i en lågkonjunktur.