Löntagarna behöver ett starkt parti
JOBBEN. Den borgerliga alliansregeringens jobbpolitik får bottenbetyg av väljarna i en ny Sifoundersökning. Jobb skapas med vuxenutbildning och utbildning till bristyrken, inte med skattesänkningar, skattesubventioner och försämrad a-kassa.
Mona Sahlin lovar att socialdemokraterna aldrig mer ska kunna beskyllas för att ha glömte det viktigaste - jobben. (Arkivbild)
Foto: Gunnar Westergren
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
demokraterna för att användas i det rådslag som pågår för att forma en ny jobbpolitik att gå till val på 2010. Drygt 1 200 kvinnor och män över 18 år har fått välja bland elva politiska förslag för att bekämpa arbetslösheten och av dessa elva ange högst tre som de mest effektiva.
Mer än hälften av de intervjuade sätter yrkesutbildning för arbetslösa högst liksom utbildning i bristyrken. Mer samverkan mellan politik och näringsliv kommer på tredje plats. I bottenslammet hamnar försämrad a-kassa, skattesubventionerade hushållstjänster, avskaffad förmögenhetsskatt och sänkt inkomstskatt.
Med andra ord, allt det som redan genomförts av Alliansen, Sveriges nya arbetarregering, saknar stöd hos väljarna enligt den här Sifoundersökningen. De intervjuade hör politiskt hemma både till höger och vänster och även bland borgerliga väljare är stödet starkt för olika yrkesutbildningar och svagt för försämrad a-kassa.
Särskilt intressant att notera är att inte ens tjugo procent av de borgerliga väljarna i undersökningen tycker att jobbskatteavdraget är en bra idé för att sänka arbetslösheten. Där är de intervjuade i gott sällskap. Utredningar visar att jobbskatteavdraget inte ger fler arbetade timmar, men dränerar statskassan på 50 miljarder kronor per år. När skatten sänks, och då mest för dem som tjänar mest, väljer människorna tid före pengar.
Vuxenutbildning och utbildning i bristyrken och närmare samarbete mellan politik och näringsliv är vad svenska folket tror på, för att bekämpa arbetslöshet. Resultatet av Sifomätningen ligger nära de förslag som hittills kommit ut från socialdemokraternas jobbrådslag under ledning av Sven-Erik Österberg och Luciano Astudillo.
I den förnyade arbetsmarknadspolitik som växer läggs största vikten vid småföretagarna och deras villkor och arbetskraftens kompetensutveckling. Båda delarna är viktiga, men socialdemokraterna bör akta sig noga för att göra om moderaternas förvandlingsnummer och marknadsföra sig som partiet som bytt sida.
Med ett försvagat fack, en stark arbetsgivarorganisation därtill stärkt av en borgerlig regering, medlemskap i EU med en politiserad EG-domstol som går emot facket och undanröjer medlemsländers arbetsmarknadslagar, behöver löntagarna ett stort parti som står på deras sida. Ett riktigt arbetarparti.
Finansminister Anders Borg kallar socialdemokraternas jobbpolitik för "gammal Ams-politik". Den var inte sämst. En statlig utredning visar att Ams-utbildningar är bättre för att få människor i arbete, än Alliansregeringens satsningar på sänkta arbetsgivaravgifter. Alliansmodellen skapar stora sektorer med lågproduktiva jobb och tränger undan dem som ändå skulle ha fått jobb.
Den borgerliga regeringen har visserligen tagit åt sig äran för alla jobb som tillkommit sedan oktober 2006, men under valrörelsen hölls en lägre profil. Sven Otto Littorin, då moderaternas partisekreterare, besökte under valrörelsen Noliamässan i Piteå. På frågan när Alliansens jobbpolitik skulle börja visa resultat svarade han: "Det kommer att ta tid. Åtminstone två år".
Vi är där nu. Och hur ser det ut? Jo, precis som Mona Sahlin beskrev läget efter måndagens jobbtoppmöte i Stockholm: Tillväxten sjunker, inflationen rusar iväg, räntorna är höga och produktivitetsökningen är utraderad.
Högkonjunkturen planar ut. Det är hög tid för den nya borgerliga arbetarregeringen att visa färg. Vad duger deras politik till i skarpt läge?