När statsminister Stefan Löfven (S) tittar tillbaka på sitt första regeringsår kan han konstatera att det varit ett år som präglats av flyktingkris, terrorhot och inrikespolitisk oro.
Men i en DN-intervju tror han att vi nu har sett kulmen av flyktingvågen. I stället väljer han att blicka framåt och peka på de investeringar som nu görs för att få fart på jobben och ekonomin.
I statsbudgeten för kommande år görs en hel del som kommer att påverka arbetsmarknaden i positiv riktning. Tag bara investeringsstödet för att bygga nya hyresrätter och studentbostäder. Det beräknas ge 15000 nya lägenheter – och givetvis ett antal nya byggjobb.
Eller tag satsningen på järnvägsunderhåll. Det är bra för både godstrafiken och alla pendlare – samtidigt som det skapar sysselsättning.
En del ekonomer talar dessutom om ”flyktingkeynesianism” – om inströmningen av nya människor som en stimulans för ekonomin. Ytterligare pengar kommer i omlopp när Migrationsverket utökar sina insatser och upphandlar mer tjänster. Det måste byggas bostäder och skolor.
Swedbank beräknar att det innebär en BNP-ökning med 0,7 procent under 2016 och 0,5 procent under 2017, liksom en ökning med ungefär 50 000 nya jobb.
Men det räcker inte. Integrationen måste fungera på lång sikt för att ekvationen ska gå ihop. Det gäller att de nyanlända kommer in på arbetsmarknaden, börjar försörja sig själva och bli skattebetalare.
Här finns en gigantisk utmaning för hela det svenska samhället. Vi kan inte vara nöjda med hur den svenska integrationspolitiken har fungerat. Arbetslösheten bland utrikes födda i Sverige har nästan fördubblats sedan 2008.
Enligt Arbetsförmedlingen är den nu nästan fem gånger så hög som den är bland inrikes födda: 21,8 procent jämfört med 4,5 procent.
I rapporten ”Förorterna som moder Svea glömde” har tidigare LO-utredaren Jan Edling och Verdandi (arbetarrörelsens socialpolitiska organisation) granskat 38 utsatta förortsområden i Sverige.
Rapporten visar att det är mycket långt kvar innan de som bor i dessa förorter är jämställda med den övriga befolkningen när det gäller förvärvsfrekvens, utbildning, inkomster, hälsa, valdeltagande med mera. Många har fastnat i bidragsberoende och utanförskap.
Det ställer höga krav på utbildnings- och jobbpolitiken under de närmaste åren. Det gäller att se till att det finns praktik- och traineeplatser så att de nyanlända snabbt kommer ut i arbets- och samhällslivet.
Ersättningarna måste kopplas till aktivitet. Ingen är betjänt av att människor fostras in i passivt kontantstödsmottagande.
Arbetarrörelsens klassiska paroll – gör din plikt, kräv din rätt – måste gälla även i det nya Sverige.
Eller som Löfven uttrycker saken i DN-intervjun: ”Oavsett om du är född här, kom hit för tio år sedan eller om du kommer nu så är det samma princip och samma moraliska skyldighet som gäller. Man gör sin plikt, man anstränger sig – och då får man sina rättigheter.”
Resonemanget rymmer en idé om det svenska medborgarskapet som känns både klok och modern. Att vara svensk handlar helt enkelt inte om etnicitet, hudfärg, religion eller var du är född, utan om en idé om att alla människor är i grunden skapade lika – och att vi alla (som bor i detta land) har rättigheter men även skyldigheten att bidra till det svenska samhället efter vår förmåga och våra förutsättningar.